Anledningen till nedläggningen sades vara personalbrist. Det påstås att målet är att återöppna enheten, men inga tjänster finns utannonserade, vilket väcker frågor kring hur den påstådda rekryteringen egentligen går till.

Regionen är – eller ska vara – samarbetspartner till länets kommuner. Västerviks kommun saknar den palliativa enheten oerhört mycket. Kontakten med enheten var enkel, ordinationer av läkemedel fungerade utan problem då det alltid fanns någon att vända sig till. Nu går i stället patienterna från sjukhuset till hemmet, eller till korttidsboende.

Ibland saknas läkemedelsordination och patienten hänvisas till hälsocentral, som i sin tur hänvisar till sjukhuset. Människan hamnar i kläm. Den palliativa enheten såg till hela människan, inte bara till ett enskilt bekymmer som exempelvis ”ont i gallan”. Det fanns en löpande kommunikation mellan närstående, den sjuke, kommunens hälso- och sjukvård och den palliativa enheten. I dag saknas den kopplingen.

Ytterst ansvarig för att lösa detta är Mattias Adolfson, regionråd (S) med ansvar för hälso- och sjukvård och han har informerats ett flertal gånger. Han påstår emellertid att det fungerar bra idag, men då har han inte lyssnat på patienterna eller personalen inom kommunens hälso- och sjukvård. Vi i Västervik behöver en palliativ enhet – likt den som finns i Kalmar – för tryggheten och säkerheten när det fruktansvärda händer och vi behöver vård i livets slutskede.

Maud Ärlebrant (KD)
Ledamot i regionstyrelsen