Stödköpande av kött är bakåtsträvande och kontraproduktivt. Om fler djur skickas till slakt medföljer risken att det inhemska köttet tar slut och vi börjar importera mer istället. Det grundläggande problemet är dock animaliers resursförbrukning och klimatbelastning.

Av matens klimatavtryck i Sverige kommer 75 procent från kött och mejeri. Svenskt jordbruk domineras av foderodlingar i form av spannmål och vall som tar upp hela 70 procent av åkerarealen. Det intensiva jordbruket har sänkt grundvattennivån och förstört våtmarker, vilket försvårar vattenförsörjning i perioder då regn uteblir. Dessutom läcker kväve och fosfor ut och bidrar till övergödningen av Östersjön.

Merparten av svenskt nötkött kommer från mjölkindustrin. Mjölkkor insemineras årligen för att börja laktera och kort efter varje födsel separeras ko och kalv. Andelen djur som betar på ängsmark med betydelsefull biologisk mångfald är försvinnande få eftersom dessa näringsfattiga marker inte lönar sig för djurens tillväxt och produktivitet. I stället äter djuren vanligen odlat gräs från gödslad mark.

Av Sveriges grisar lever 98 procent i betongbyggnader och får aldrig se solljuset förrän de vid sex månaders ålder skickas till slakt. Liknande förhållanden gäller för kycklingar som föds upp i stallar med tiotusentals individer, där de på fem veckor ökar sin kroppsvolym så till den grad att benen inte alltid bär dem.

Rött kött och processat kött är numera klassat som cancerframkallande av WHO. Redan 2013 rekommenderade Livsmedelsverket skolorna att för hälsan och miljön öka andelen vegetabilier i måltiderna och minska på köttet.

Vego är framtiden. Det enda rationella för klimatet, folkhälsan och djuren är att öka växtbaserad mat i offentlig sektor, och förslagsvis anta mål om minskad köttkonsumtion.