Så passerade vi ännu en gång den 8 mars och den internationella kvinnodagen. I många länder en helgdag, men så inte i Sverige.
Just nu upplever stora delar av världen ett allvarligt, försämrat säkerhetsläge. Retoriken om den starkes rätt är påtaglig. Internationell rätt, mänskliga rättigheter och jämställdhet tycks inte överallt stå högt på agendan.
Som individer har vi då ett viktig principiellt val. Antingen kan vi acceptera den olyckliga utvecklingen, eller så bestämmer vi oss för att agera. Moraliskt och med hänsyn till vår framtid menar jag att det inte finns något val. Vi är skyldiga, var och en av oss efter förmåga, att agera mot denna globala kräftgång.
I vår vardag har vi alla möjligheter att bidra. På arbetsplatser, på fritiden och i våra hem. Försök att studera omgivningen och det som händer där med ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Du kommer att finna skillnader i våra beteenden som inte är sakligt grundade, medvetna eller inte. Våga ifrågasätta både dig själv och andra!
Genom hela mitt politiska engagemang och som landshövding har jag sett orättvisor kopplade till kön. Stundtals har jag varit omedveten och blind för det som funnits genom hela vår historia. Men jag tillhör dem som vill göra den lilla skillnad jag kan, både för dagens och morgondagens kvinnor.
Vid varje tillfälle jag framöver får att yttra mig i tal eller skrift ska jag på något sätt försöka uppmärksamma den brist på jämställdhet som finns mellan könen och som nu visar tecken på ett minskat samhälleligt engagemang.
Jag hoppas också att alla andra företrädare inom näringsliv, politik och förvaltning – män som kvinnor – besinnar sitt ansvar för att uppmärksamma denna för mänskligheten fundamentala svaghet.
Allan Widman, Landshövding Kalmar län