I Kalmar län är besöksnäringen stor, stark och attraktiv. Men den är också koncentrerad till, i stora drag, Öland och Kalmar. Branschen har under det här året utsatts för stora påfrestningar i samband med den pågående pandemin. Men det betyder inte att alla resurser behöver satsas på företagen inom besöksnäringen.

Industrin är i Kalmar län den bransch som omsätter mest pengar. Här finns många företag som tillsammans sysselsätter omkring 10 000 personer i Kalmar län. Inkluderar man dessutom bemanningsföretag och konsulter som får sin inkomst från industrin är det ännu fler. Majoriteten av de här företagen finns inte i Kalmar eller de öländska kommunerna. De finns i Kalmars kranskommuner och i kommunerna i mellersta och norra länsdelen. Det här är företag som också har känt av coronapandemin, men som även, sedan flera år tillbaka, har upplevt svårigheter att hitta rätt kompetens när de behöver nyanställa. Dessutom ser de ett ökat behov av kompetensutveckling hos sin befintliga personal. En viktig anledning är den snabba digitaliseringen och automatiseringen.

De två andra småländska länen Kronoberg och Jönköpings län står inför samma problem. Där har ett samarbete mellan fackförbunden IF Metall och Unionen, arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, lärosäten, skolor och regionerna inletts för att gemensamt arbeta för att stärka de regionala företagen för framtiden. Bland annat har vi sökt och beviljats medel från EU:s strukturfondspartnerskap för att kartlägga behovet av och erbjuda kompetensutveckling i regionen.

Även Kalmar län har erbjudits denna möjlighet, men här har intresset varit minst sagt svalt från regionens sida. Istället har samtliga resurser och blickar riktats mot besöksnäringen. Den behöver också stöd, men det går att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och i det här fallet är det nödvändigt. Utan industrin utarmas och faller Kalmar län.

Vi har flera gånger föreslagit samma åtgärder som vi nu genomför i de båda andra Smålandslänen, men lika många gånger mötts av totalt ointresse från regionens sida. Risken finns att regionen, med det här synsättet, uppfattas som att Kalmar och Öland är den viktigaste delen av länet på samma sätt som Stockholm beskylls för att inte bry sig om vad som händer utanför tullarna.

Vi kan inte ta för givet att våra stora industriföretag stannar i Kalmar län till varje pris. Finns inte kompetensen här kan de välja att flytta verksamheten dit där den har möjlighet att utvecklas och växa. För att värna företagen och jobben i länet behöver vi främja det livslånga lärandet. Det måste bli möjligt att bygga på sin befintliga kompetens för att hänga med i utvecklingen, men även att byta spår mitt i livet. Vissa jobb försvinner som en följd av digitalisering och automatisering, men nya skapas också.

Regionen behöver ta sitt ansvar att skapa en strategi för industrins utveckling i regionen. Kompetensfrågan är en ödesfråga för industrin och inte minst i Kalmar län.

Är regionen villig att stå bredvid och se den försvinna?