EFTER TVÅ MYCKET kalla vintrar med mycket högt elpris har priset nu kommit ner på en nivå där vindkraften med stor säkerhet inte är lönsam även med de subventioner som utgår. De förutsägelser som finns för framtiden pekar på låga elpriser ända till 2020.
Kommer ändå Kinda-projektet och andra projekt att drivas vidare så måste frågan om ersättning till bygden bli mer aktuell, diskuteras och avtalas. Detta sker på många håll i landet och krav ställs på exploatörerna. Hittills har det ofta blivit så att löften har givits, men det har bara blivit små belopp som betalats ut eller inget alls.

DET ÄR DÄRFÖR viktigt att de berörda, kommuner och ortsbefolkningen, är tidigt ute i tillståndsprocessen med sina krav, så att kraftföretagen får med ersättningarna i sina ekonomiska kalkyler.
I Sverige finns inget i lagstiftningen om ersättning när det gäller vindkraft, däremot utgår ersättningar vid utbyggnad av vattenkraft enligt vattenlagen i form av s k bygdeavgifter.Det är domstolarna som behandlar ersättningarna och de administreras av länsstyrelserna. Enligt energiansvarig minister A-K Hatt planeras ingen ny lagstiftning om ersättningar för intrång vid vindkraftsutbyggnader utan frivilliga uppgörelser får träffas. Det kan tyckas märkligt att just vindkraft skall betraktas som någon slags helig ko, som inte behandlas som andra miljöpåverkande energiutbyggnader.

I ANDRA LÄNDER är förhållandena annorlunda och olika regler finns rörande rätt till delägande i vindkraften eller ersättningar.

DET BORDE VARA självklart att man i fortsättningen ser på ett annorlunda sätt på ersättningar till bygder som drabbas av störningar från vindkraften. Rejäla ersättningar bör utgå som är reglerade i avtal innan byggtillstånden ges. Ersättningen kan kopplas till produktionsvärdet eller de subventioner som byggföretaget får. De senare är nu ca 15 öre/kWh och av det kan det tyckas rimligt att 10-20% går tillbaka till bygden, det blir fråga om miljontals kronor per år. Betalningen bör fördelas mellan byggföretag och markägare. En utgångspunkt är kanske att markägaren avstår hälften av markhyran till bygden och att byggföretaget betalar minst lika mycket.

E.ON talar ofta i sin information om vilken nytta produktionen har för energiförsörjningen och om hur många villor som kan försörjas med el från verken. Men nu är det så att Sverige under lång tid kommer att ha ett stort elöverskott, så produktionen kommer bara att öka elexporten. Redan förra året var nettoexporten större än hela vindkraftsproduktionen och växer framöver. Det vore därför mer sanningsenligt om det tyska företaget E.ON sade att man vill ha del av de subventioner, som svenska folket betalar genom elcertifikaten, för att bygga vindkraft som ökar exporten bl a till företagets hemland Tyskland.

Sivert Göthlin,
Civilingenjör