Det finns speciellt en yrkesgrupp som jag hyser stor respekt för. En yrkesgrupp som man inte talar så mycket om. Och det är de lärare som tagit sig an uppgiften att lära flyktingbarn det svenska språket. För det är sannerligen ingen lätt uppgift.

Vårt språk är ju som bekant inte så enkelt, med bland annat sitt en och ett. Som tur är har barn ett vidöppet sinne för språk, och därmed kan de lätt ta till sig ett nytt. För utan det svenska språket blir det svårt för dem att bli en del av vårt samhälle. Det vet alla. Speciellt lärarna, som därtill vet att det inte bara är språket de ska lära ut, utan mycket mer.

För betänk alla våra sociala koder, seder och traditioner som barnen ska introduceras i. Och alla våra rättigheter och skyldigheter de ska känna till, som att bli respekterad och att respektera andra. Det är just därför jag tycker att lärarna gör ett betydelsefullt och viktigt arbete, då de lägger grunden för barnens framtid.

Men det finns även ett annat skäl till att jag vill lyfta fram dessa lärares jobb. Ni förstår, i skolan får de även ta hand om alla de problem som kommer av att det finns personer som är till bristningsgränsen fyllda av negativitet och som endast talar om problem med nyanlända flyktingbarn.

Vilket får mig att undra: Vad bidrar dessa negativa människor med? Vad för gott gör de för samhället? Och hur påverkas flyktingbarn när de hör och ser allt det där negativa?

Det där som är så långt ifrån våra värderingar om respekt och lika värde? Hur ska dessa barn kunna förstå när någon visar öppet att de inte är omtyckta?

De är ju bara barn, som inte ens med hjälp av sitt eget modersmål kan hantera elaka kommentarer och hånfulla blickar vid busshållplatser och i parker. Och jag undrar, på vilken värdegrund står de som avskyr att flyktingbarn kommer till Sverige? På en kristen grund? Knappast.

Jag kan som sagt bara känna vördnad för lärarna när de ger barnen det svenska språket, och när reder ut problem som kommer av att inskränkta personer talar illa om dem.

För lärarna vet hur viktigt det är att barnen känner sig välkomna. Och välkomna är de. Ja, glöm inte att det är barn vi talar om.

Melker Garay