Flera enskilt små förändringar kan sammantaget få allvarliga konsekvenser. Det är först när man betraktar helheten som effekten av de enskilda delarna framträder. Om den ena mindre proceduren efter den andra centraliseras riskerar det att urholka den allmänna kompetensen framför allt på Västerviks sjukhus, som redan balanserar på gränsen för tillräckligt patientunderlag för att upprätthålla kompetensen för ett akutsjukhus.
Min bestämda uppfattning är därför att vi som politiskt förtroendevalda, med helhetsperspektiv och befolkningens bästa för ögonen, måste involveras i utformning och fördelning av länets sjukvård. Det är inte lämpligt att överlåta det till klinikledningar, som i första hand överblickar den egna verksamheten. Det är inte heller rätt gentemot personalen. Det enda rimliga är att alla de "mindre" förslag som arbetas fram under året samlas ihop och presenteras för beslut i landstingsfullmäktige. Då ges vi
alla, politiker, vårdpersonal och allmänhet chans att bedöma helheten och sätta P för besparingar som är allt för kortsiktiga.
Hittills har processen skett utan öppenhet, utan insyn för oppositionen. Debatten i landstingsfullmäktige nyligen gav intryck av att den rödgröna majoriteten håller frågan på armlängds avstånd och överlåter processen till tjänstemännen.
Skillnaden är stor mot hur Allianspartierna, med kristdemokratisk ledning, agerade 2003. Då var landstinget tvingat till stora besparingar efter åratal av rödgrön misskötsel. Besluten som till sist avgjordes i landstingsfullmäktige föregicks av genomgripande analyser, otaliga möten och noggranna avvägningar för att upprätthålla balansen i länets sjukvård och för att säkerställa hög kompetens och rimlig närhet för patienterna oavsett var i länet man bor.
Hur långt kan man effektivisera det som redan är en av Sveriges mest kostnadseffektiva vård? Den frågan ställer allt fler som jobbar i sjukvården. Sjukvårdsledningen och personalen gör ett imponerande jobb. Med knappa medel erbjuds länets befolkning vård med korta väntetider. Risken är att man tvingas spänna bågen så hårt att strängen brister. Det är enligt min mening dags att ställa frågan om man istället bör tillföra mer resurser för att ge rimliga förutsättningar.
Jag har i flera år varnat för att en ouppnåelig budget i längden kan bli demoraliserande. Nu kan man se hur den politiska styrningen tycks ha förlorat sin funktion. Förvaltningen jämför inte längre ekonomiskt resultat med budget utan med tidigare år.
I höstens budgetarbete anser jag därför att man måste analysera möjligheten att ge sjukvården rimlig budgetram genom omfördelning. Revisorerna visar exempelvis att 60 miljoner kronor direkt skulle kunna sparas genom större följsamhet till upphandlingar.
Det är nu dags att visa politiskt ledarskap. Vilken kvalitet, trygghet och närhet vill vi ge patienterna inom hälso- och sjukvården? Tydligheten måste återställas om vem som ska fatta avgörande beslut. Konsekvenserna kan annars bli kännbara för patienterna och länets befolkning. Landstinget är en politiskt styrd verksamhet och ska så vara. Vi kan inte acceptera att det "smygvägen" sker en nedmontering av sjukvården i länet.
Gudrun Brunegård,
Landstingsråd (KD)
Balans i sjukvårdsbudget - och vårdutbud
Hur ska sjukvården i länet förändras för att Hälso- och sjukvårdsförvaltningen ska få ordning på ekonomin? Förra årets underskott på 80 miljoner kronor riskerar bli ännu större i år. Åtgärdsplaner tas nu fram. Mycket tyder på att flera verksamheter kommer att centraliseras till färre platser i länet. Därför är det hög tid att lyfta ett varningens finger.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.