Och var någonstans i majoritetens budget hittar vi modet? Under punkten som berövar de mindre barnen sina skolor? Eller under punkten som tar ifrån barnen möjligheten att få lära sig spela ett instrument?

Och var någonstans i majoritetens budget hittar vi ansvar? Bakom uttalanden som "först tar vi besluten, sedan gör vi en konsekvensanalys"?

Eller finner man ansvaret i påståendet att en avveckling är en utveckling?

Och var i hela fridens namn hittar man fantasin i att låta de minsta, mest försvarslösa i vårt samhälle betala för den sanslösa investeringsivern som tagit Vimmerbyborna till de tredje mest skuldsatta invånarna i Sverige?

Under hela våren och sommaren har det sagts att man är öppna för andra besparingsåtgärder om någon kan hitta dem, för S+M har tydligen slut på fantasi vid den här tidpunkten.

När så oppositionen lägger fram förslag på förslag som till och med ger mera besparingar än majoritetens budget. Då visar det sig att även modet att ta ansvar också har tagit slut hos majoriteten, för nu stänger man öronen och säger att vi står fast vid våra förslag att låta barnen betala hela kalaset.

Mod, ansvar och fantasi behöver inte betyda att man skall stå fast vid kontroversiella förslag, det kan också vara att medge att det kan finnas andra bättre förslag.

Mod, ansvar och fantasi behöver inte betyda att man gör stora förändringar i små barns liv, det kan också vara att låta de små få ha kvar sin trygghet precis som innan.

Lars Sandberg, Erik Paulsson, Ingela Nilsson Nachtweij, Anna Svensson, Peter Karlsson
Centerpartiet i Vimmerby