Jag har med medlidande sett kommunledningens våndor när de känner sig tvingade att ta beslut som drabbar barn, gamla och landsbygdsbefolkningen i allmänhet och barn och gamla på landsbygden i synnerhet.

Det senaste sparförslaget att stänga matsalarna på äldreboenden har berört mig speciellt. Mina föräldrar tillbringade sina sista år på Frödala. Ett fantastiskt fint boende med underbar personal och där den dagliga måltiden i den gemensamma matsalen är dagens höjdpunkt.

Kommunalråden och nämndordförandena har ju gång på gång påpekat att det enda sättet att spara är att försämra kärnverksamheten. Då var det med en viss förvåning jag för en tid sedan såg ritningarna på det nya trädgårdskaféet som skall byggas på Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs, KALN, och den fortsatta investeringen i trädgårdsanläggningen.

SKL:s analys av kommunens ekonomi var ju klar redan innan valet 2014 och den kommunala ledningen införde investeringsstopp ganska snart efter valet. Hur kommer det sig då att investeringsstoppet inte berör det kommunala bolaget KALN?

Är det verkligen riktigt att prioritera hektarvis med nya trädgårdar inklusive ett nytt kafé före skolor, äldreomsorg och infrastruktur på landsbygden? Är det riktigt att prioritera kafépersonal och trädgårdsarbetare före lärare, pedagoger och omsorgspersonal?

Detta kan kanske vara okej, om det sker med vinstmedel från det kommunala bolaget (KALN) och inte berör kommunens ekonomi.

Enligt årsredovisningarna för ovanstående bolag (2007-2014) verkar det inte vara så.

Verksamheten har under åttaårsperioden haft en ackumulerad netto-omsättning på 29 miljoner. Kostnaderna för samma period är 72 miljoner kronor. Detta tyder på ett ackumulerat driftunderskott på 43 miljoner. Underskottet har täckts av kommunalt koncernbidrag på 34 miljoner samt riktade bidrag från olika håll där det med stor säkerhet funnits kommunala pengar med.

Detta innebär att 30-40 miljoner kronor av våra skattepengar har hamnat i KALN.

För verksamhetsåret 2014 var nettoomsättningen 6,6 miljoner och verksamhetens kostnader 14,2 miljoner. Kostnaderna verkar genomgående ha varit cirka dubbelt så stora som omsättningen under de senaste åren och jag har svårt att se hur en ny investering i storleksordningen 15-16 miljoner i trädgårdar kan ändra detta.

Företaget har ett eget kapital på 105 000 kronor och skulder på cirka 7 miljoner. Soliditeten är 1,5 procent.

Det blev en överraskning för mig att det kommunala bolaget KALN inte äger fastigheten Paviljongen där verksamheten bedrivs. Den ägs av "Stiftelsen för bevarande av Astrid Lindgrens gärning".

Inför Astrid-90 årsdag fanns ingen permanent utställning om Astrid Lindgren. Lösningen blev byggandet av Astrid Lindgrens-gården som finansierades via en insamling, gåva från regeringen samt EU-bidrag. Ägandet förlades i en stiftelse och var en permanent utställning i många år.

I samband med ALV:s expansion behövde parken mera lokaler och ALV bekostade byggandet av paviljongen på Näs. Sedan bytte stiftelsen Astrid Lindgren-gården mot Paviljongen. Av årsredovisningen för stiftelsen kan man dra slutsatsen att KALN, ackumulerat från starten, betalat 8-9 miljoner i hyra för en utställningslokal som stiftelsen fått i gåva för att användas som just utställningslokal.

Stiftelsen har till skillnad från KALN mycket god ekonomi. Ca 25 miljoner i eget kapital och en soliditet på runt 95 procent.

Jag är mycket positiv till Näs utställningar baserade på Astrid Lindgrens författarskap men när expansionen i form av trädgårdsanläggningar och kafé indirekt drabbar kommunens barn och gamla bör nog beslutsfattarna sätta sig ned och fundera på om detta upplägg verkligen är i Astrid Lindgrens anda.

Anders Fransson
Brantestad