Debatt: Det politiska minnet är kort

Statsskulden är de samlade över- och underskotten i statens budget över tiden och ansvaret för skulden vilar alltså på de som skött statens finanser under olika perioder och här stöter vi på det första problemet när det gäller ansvarsfördelningen.
När socialdemokraterna regerade 44 år i sträck var det enkelt, då var det alltid deras ansvar. Regeringen Bildt regerade i tre år, de första tre månaderna efter ett val gäller den gamla regeringens budget, Vid det första årsskiftet kan en del nya åtgärder möjligen börja ge effekt, men många åtgärder kan inte genomföras förrän efter lång tid, i vissa fall hinner mandatperioden ta slut innan förslag och beslut hinner göra verkan. Därför var just den här mandatperioden den sista tre-årsperioden, sedan dess har vi fyra-åriga perioder. Det är alltså väldigt svårt att ange exakt när ansvaret för statens finanser går över från en regering till en annan.
Om vi tittar på en kurva över budgetsaldonas utveckling under 90-talet kan vi se tre saker, 90-talets första år var underskottet litet därefter ökar underskotten snabbt och kurvan för åren 90 - 96 liknar ett stort, något öppet "V". Om vi markerar tidpunkten för Bildtregeringens tillkomst på "V-ets" vänstra snedstapel kan vi se att underskottet var cirka 150 miljarder, markerar vi avgången tre år senare på den högra snedstapeln hamnar vi också på ungefär 150 miljarder i budgetunderskott. Ungefär mitt i perioden finns "V-ets" lägsta punkt, alltså det största underskottet, - 250 miljarder.

Nu framträder alltså en helt annan bild än socialdemokraternas av en misslyckad regering.
Den bild jag ser är en regering som tar över en verksamhet med brant ökande underskott, man inte bara bromsar utan vänder utvecklingen och när man lämnar över ansvaret är underskotten på snabb väg att försvinna. Är det någon som sett den bilden presenterad nyligen?

De samlade underskotten 90-96 innebar naturligtvis att en stor statsskuld byggts upp och den nye finansministern Göran Persson gjorde, med hjälp av Centerpartiet, ett bra arbete med att sanera finanserna. Men även där är hågkomsterna av tvivelaktig kvalitet, nu låter det som att det krävs socialdemokrater för att sköta finanser.
Då lät det annorlunda, Göran Persson betraktades av många socialdemokrater som en förrädare och medlemmar gick ur partiet i stora skaror. "Det är inte längre mitt parti" och "Jag känner inte längre igen socialdemokraterna" var vanliga uttalanden. Intrycket blev att det var Göran Persson som genomförde saneringen med ett tveksamt för att inte säga mycket kritiskt parti i släptåg.
Det mänskliga minnet är en fantastisk förmåga och gåva, det politiska minnet är kort och selektivt.

Tomas Holgersson