Debatt: Frågor kring sammanslagning Linköping-Norrköping

Kommunalrådet Paul Lindvall svarade under rubriken "Man vinner inga röster på regionala frågor". Östsams ordförande Jan Owe-Larsson svarade under rubriken "Vi vill inte slå på någon" då det var Östsam som beställt utredningen av chefen för ekonomisk analys vid riksdagens utredningstjänst.

Som ledamot i NuLinks styrelse deltog jag i en styrelsekonferens om Linköpings framtida tillväxt förra året. Syftet med konferensen var bland annat att belysa hur Linköping-Norrköpingsregionen ska kunna förverkliga en hållbar tillväxt.
Slutsatsen var vid detta tillfälle att trots de satsningar som gjorts fanns det mer att göra för att regionen ska utvecklas i takt med övriga s k lokala arbetsmarknadsregioner i Sverige av samma storlek eller större. Att växa i antalet invånare räcker inte då förutsättningarna för en stark arbetsmarknad och närheten till en närmarknad är minst lika viktiga.
2010 års allmänna val är nu klart och Östsvenska Handelskammaren föreslår en sammanslagning av kommunerna Linköping och Norrköping. De ställer också krav på att två flygplatser ska bli en och att Östsam läggs tillbaka i landstinget.
Ingen har förr i Sverige försökt få två så stora städer med - trots det korta geografiska avståndet - så olika bakgrund och traditioner att gå samman och skapa en ny stadsregion. Det gäller i så fall inte bara att föra samman rumslig och sektoriell planering till en gemensam regional utvecklingsplanering.
Jag tycker att vi ska fråga oss vad invånarna vill. De alternativ som finns är en ny storstadsregion, två samverkande medelstora städer - två storstadsalternativ och alternativet att 4.e storstadsregionen bara ska förbli ett varumärke - dvs. ett led i en mer konsekvent marknadsföring av städerna. För invånarna bästa gäller det att vi politiker försöker reda ut vilka av dessa alternativ som har störst bärighet.

Närmarknaden växer snabbare än beräknat.
Idag har de två lokala arbetsmarknadsregionerna tillsammans ca 475 000 invånare. Vi börjar närma oss en metropol. Invånarantalet har ökat mer än vad som angavs 2007, särskilt i Linköping, då beräkningen var att Linköping skulle ha 156 000 invånare 2025. Ökningstakten har dubblerats jämfört med 2007 års prognos.
Den fjärde svenska storstadsregionen i Östergötland är alltså något kvalitativt mer och annorlunda än ett storstadsalternativ i sextiotalstappning. Många medborgare argumenterar dock med spår av dåtidens föreställningar om den medelstora stadens företräden.

Från industriproduktion till tjänsteproduktion.
För att kunna ge objektiva svar gäller först att reda ut de kvalitativa och kvantitativa skillnaderna mellan en storstadsregion med en dominerande (monocentrisk) kärna och två medelstora, närbelägna städer med var sin kärna.
Båda städerna har gått från utpräglad industriproduktion till tjänsteproduktion. Linköping i större utsträckning än Norrköping. Det är främst industriproduktion som har stora fjärrmarknader. Linköping-Norrköping har blivit en "normalregion" där 75 procent av verksamheterna är beroende av närmarknaden. Tillväxten beror på en växande tjänsteproduktion. Regionen har uppnått en ekonomisk mångfald som en följd av att stora regioner har en stor närmarknad - för både hushåll och företag.

En bärkraftig internationell identitet saknas.
Frågan är om Linköping-Norrköping kan befästa en mer märkbar internationell identitet som en fjärde storstadsregion enbart genom ömsesidig integration, framtida storlek och tillväxt. Internationell konkurrens handlar alltmer om konkurrens mellan
större stadsregioner och då gäller att skapa hållbara urbana attribut - nyckelvärden - som ger identitet och attraktivitet i en större sfär av företag, hushåll, media och beslutsfattare.
Att invånarantalet ökar skapar förutsättning för befästa den internationella identiteten. En uppgift för samverkansorgan för regionen är att finna rätt nyckelvärden. Kan regionen finna dessa nyckelvärden kommer regionen ha ytterligare faktorer som förbättrar tillväxten på sikt.

Identifierade problemområden.
Följande två problem kan ses i sammanhanget:
a) Moderna stadsregioner är generiskt monocentriska. Undantagen är ytterst få. Är kärnan - kärnstaden - stor, blir omlandet stort och vice versa. Detta samband är mycket starkt. Sambandet är också starkt i hela strukturen och utvecklingen av lokala arbetsmarknader i Sverige. Försöker vi få en kärna av två genom en sammanslagning måste särskilda åtgärder vidtas vad gäller infrastruktur. Det kan innebära lojalitetskonflikter och kan kräva onödiga optimeringar. Omlandet kan bli lidande.
b) Urbana regioner får i första hand sin identitet och mångfald av kärnstaden.
Den är regionens magnet och huvudsakliga mål för pendling, affärsliv och
besök. Stadskärnan får sin attraktivitet av sin inre tillgänglighet som innebär att den rymmer en stor koncentration av arbets- och mötesplatser inom korta resavstånd - ca 15-20 minuter. En gemensam kärna Linköping-Norrköping kommer inte kunna få en bra identitet genom en sammanslagning med dessa kriterier som det ser ut idag.
Tillväxt och välfärd handlar alltmer om organisation och effektivitet i lokala marknader för tjänster till hushåll och företag. Detta är särskilt uppenbart för vård, omsorg, utbildning och kulturliv. Tjänster är i grunden handlingar, ansträngningar och prestationer. Om 10 till 15 år kommer troligen högst 15 procent av jobben i Linköping och Norrköping att finnas i industriföretag. Den ekonomiska tillväxten i Linköpings- och Norrköpingsregionens tjänsteföretag är som i andra större regioner tre gånger större än tillväxten i industriföretag. Och snart, inom fem år, är den samlade lönesumman från tjänsteföretag dubbelt så stor som lönesumman från industriföretag.
Men detta är inget unikt. I Stockholm är industrins andel av lönesumman på väg under 10 procent. Det gäller att se tjänsteföretagandets möjligheter och dra till sig rätt kompetenser till regionen.

Politiker måste planera klokt och hållbart.
Jag har här försökt belysa olika aspekter på tillväxt i regionen. Den snabba analysen visar att en sammanslagning av Linköping-Norrköping inte är nödvändig för att ytterligare växa.
Tillväxten kan ske med två tvillingstäder där det räcker med att föra samman rumslig och sektoriell planering till en gemensam regional utvecklingsplan-ering. Gemensam marknadsföring är alldeles utmärkt på sikt. Klargörande och en tydlig rollfördelning mellan de båda städerna och samverkande regionorgan kommer att krävas. En intensifiering och effektivare samverkan genom Östsams försorg är nödvändig. Det är bra att ta med sig det nu när Östsam går in i en ny mandatperiod.

Den gemensamma närmarknaden kan vidare utvecklas.
Jag ser närmarknaden uppdelad mellan två städer och att en ökad samordning mellan dessa kommer att utvecklas.
Den dag Linköping-Norrköping har växt ihop till en monocentrisk kärna kommer regionen bli en storstadsregion, men det får nästa generation verkställa men dagens politiker får planera klokt och hållbart.

Gunilla Almesåker
Ordförande FP kommunfullmäktige grupp