Alla barn behöver en trygg plats, speciellt när man är i de yngre åren och fortfarande lär sig rätt och fel. Man behöver ett förtroende för äldre människor och man behöver även ha något att se fram emot och speciellt så behöver man få skratta, mycket.

Sommaren 2015 jobbade jag som kolloledare på Stjärnevikskollot, det var en otrolig känsla på många olika sett. För det första så lärde man sig mycket under dessa tre veckor, jag lärde mig mycket om barns känslor och jag lärde mig hur viktigt det är att kunna känna sig trygg i en miljö med människor som man kan känna sig bekväm med.

Jag lärde mig hur viktigt dessa tre veckor var för barnen på Stjärnevikskollot. Jag lärde mig hur mycket tre veckor på en annan plats med andra människor kan göra med en person. Jag lärde mig mycket om vänskap, trygghet och livet. Jag förstod att alla barn inte har samma möjlighet som dem egentligen förtjänar men att det inte stoppat dem ifrån att blomma ut.

Under dessa tre veckor hade dem exakt samma möjligheter som alla andra barn på kollot, under tre veckor med skratt, sol, bad, vänskap, trygghet och kärlek fick alla barn vara precis lika mycket värda, lika mycket betydelsefulla och lika mycket viktiga.

Man pratar om att de flesta barnen som går på Stjärnevikskollot även går på fritids och går dit genom fritids. Det kan mycket möjligt vara sant men vad man inte tänker på är att fritids är något som dessa barn går till varje dag, fritids är något som sker i vardagen medan Stjärnevikskollot sker en gång per år.

Stjärnevikskollot är en plats där man under tre veckor kan blomma ut ännu mer, man får chansen att träffa nya vänner, nya kontakter och mer livsglädje. På Stjärnevikskollot får man skratta mer än vad som behövs, om det ens är möjligt.

Man får chansen att lära sig nya saker och våga mer, vilja mer och kunna mer. På Stjärnevikskollot får man otroligt stora möjligheter.

Vart ser någon människa sin rätt i att ta det ifrån ett barn?

Hur kan det vara relevant att ta ifrån ett barns trygga plats?

Man säger att tankarna är att fritids ska skapa mer aktiviteter istället för Stjärnevikskollot men alla barn på kollot går inte på fritids och fritids kan vara en vardaglig grej. Det är svårt och förstå hur man inte kan vilja satsa allt man har på de yngsta barnen i vårt samhälle. Självklart är alla ungdomar viktiga får vårt samhälle men de äldre ungdomarna gör mycket annat på somrarna som de yngre barnen ännu inte har chansen till.

Det står att man ska satsa på något liknande kollo för barn mellan 10-19 år. Men barn i den äldre åldern uppskattar inte längre saker så som de yngre gör. De äldre ungdomarna skulle inte uppskatta och vara på ett och samma ställe i tre veckor och leka tjuv och polis uppe i skogen.

De äldre ungdomarna har oftast sommarjobb och mer möjligheter att åka iväg och hitta på andra sommaraktiviteter, i alla fall ungdomar mellan 15-19 år. Dessa ungdomar kommer inte vara aktiva i att vilja gå på något kollo några veckor på sommaren.

Men när vi pratar om dessa yngre barn som går på Stjärnevikskollot och som får en underbar början på deras sommar, dem är där för att dem vill det och frågan är om samhället kommer ta den chansen ifrån dem?

Min fråga är varför man ska ta ifrån något som hittills gått så bra och något som gynnar vår framtid, barnens framtid. För jag förstår att vi kan blunda för mycket saker men kan vi verkligen blunda för ett barns framtid och lycka?

Kan vi verkligen stänga ögonen och ta bort ett barns längtan? Jag vet att jag inte kommer kunna göra det och jag vet exakt vad jag upplevde sommaren 2015 på Stjärnevikskollot. Jag upplevde lycka, vänskap, kärlek, glädje, självkänsla, självförtroende, barn som hade mål med vad dem skulle göra under dessa veckor om det så bara var att lära sig och simma, jag upplevde skratt och vattenkrig och fotbollsmatcher som var på liv och död.

Jag fick uppleva något som jag saknande resten utav sommaren, barn som har så otroligt mycket i sig men som inte alltid haft chansen att visa det, barn som fick vara glada utan gränser under tre veckor på Stjärnevikskollot.

Vem har mage att ta bort något som på utsidan kanske inte verkar vara så viktigt men som på insidan är det absolut viktigaste.

Linnea Eriksson