Om vi utgår från kommunens insamlade skatter, börjar vi alltid på plus BUN hade + 2 mkr i sin kassa. En elev ville ha 295 tkr i skadestånd för mobbning i skolan. BUN vägrade betala. Tingsrätten sänkte med - 200 tkr. Återstod 95 tkr för BUN att betala.

För att spara in även dessa 95 tkr överklagade BUN till Hovrätten. Som fastställde det prutade skadeståndet på 95 tkr.BUN ville inte betala det heller och överklagade Hovrättens dom till Högsta Domstolen. HD vägrade prövningstillstånd. Tingsrättens skadestånd på 95 tkr stod fast. Genom att vägra betala och gå i två domstolar hade BUN gått back med 95 tkr, men tjänat 200 tkr. Alltså gått med + 105 tkr i vinst.

Glädjen över de sparade pengarna blev dock kortvarig. Jurister kostar pengar. BUN dömdes att betala egna och motpartens ombudskostnader - 1,7 mkr. Efter att "vinsten" på 105 tkr dragits bort kostade alltså BUNs äventyr i Juridikens Värld 1,6 mkr. Skadeståndet på 95 tkr hade blivit 16 gånger större.

Vi har nu använt 3 av räknesätten. Jag har sparat division till sist. Det är viktigt att politiker kan räkna med bråk eller delat med. Projektet med att spara ytterligare 95 tkr kostade BUN 16 gånger pengarna. Hur vill då BUN dela denna kostnad, så att det blir minsta möjliga bråk? Jo, vi kan lägga ner 4 byskolor. Den lilla grupp som valt att bo på vischan få ta hela smällen och skrika sig hesa i skogen.

Plus är bra. Minus sämre. Multiplicerade minus allra sämst. Om kommunen tar tillbaka alla pengar som gått till process i domstol och olagliga utköp av chefer, skulle man ha 10 mkr i kassan. Eftersom småskolorna kan vara kvar, sparar vi de 600 tkr som skulle brännas på folkomröstning. Tillkommer dock ett minus. BUN hade inte fått tillstånd från KS om att gå i domstol. Kommunens medborgare ska betala hela skadeståndet på 295 tkr till eleven.

Arne Grip fd univ lektor