Debatt: Saknar Barnahus i hela Kalmar län

I februari 2005 uppdrog regeringen åt Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen att på försök starta verksamheter med samverkan av myndigheter under ett gemensamt tak - Barnahus, runtom i Sverige.
Målgruppen vidgades till att gälla "barn som misstänks ha varit utsatta för ett allvarligt brott mot den unges liv, hälsa, frihet eller frid". Omkring 11 000 misstänkta fall av våld och övergrepp mot barn polisanmäls varje år.
Försöksverksamhet kom till stånd på sex platser. De goda exemplen har spridit sig och nu finns ett 20 tal Barnahus i Sverige.

Inför valet 2006 fick representanter för alla politiska partier i länet genom Rädda Barnen en förfrågan hur de ställde sig till Barnahus. Samtliga var positiva till sådan etablering.
Enligt enkätsvar från nio av länets tolv kommuner har uppskattningsvis 300-350 anmälningar under 2008 + första halvåret 2009 gällt barn som utsatts för våld/övergrepp eller levt med våld i hemmet. I flertalet kommuner finns samrådsformer mellan åklagare, polis, socialtjänst och BUP, dock inte etablerat genom tillämpade samverkansavtal och heller inte i barnanpassad miljö. Trots medhörningsrum hos polisen förs barnet ofta runt och möter olika personer: polis, socialsekreterare, läkare m fl och måste om och om igen berätta sin historia och konfronteras med sin utsatthet. Samverkansmetoden Barnahus kan förbättra barnets situation.
Den springande punkten med Barnahus är att barnet bokstavligen sätts i centrum - myndigheterna kommer till barnet i stället för tvärtom.

Samverkan bör enligt Rikspolisstyrelsens redovisning alltid omfatta socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin samt hälso- och sjukvård och förutsätter styrning på alla ledningsnivåer inte minst på den övergripande politiska och administrativa nivån.
En av utmaningarna med samverkan är verksamheternas olika upptagningsområden. Polisen arbetar länsvis, socialtjänsten kommunvis och hälso- och sjukvården i landsting. Då dessa områden skär genom eller överlappar varandra talar mycket för länsvis samverkan. De geografiska förutsättningarna i Kalmar län försvårar dock samverkan i ett gemensamt Barnahus. För att barnet ska orka delta och berätta bör restiden för ett barn i 6-7 årsåldern inte överstiga en timme. Detta pekar på behov av ett Barnahus i södra länsdelen och ett i norra, givetvis med övergripande samverkan.
I södra Kalmar län är alla parter överens om att utreda möjligheterna att starta ett Barnahus. Det är mycket glädjande! Vem tar fatt i den ofrånkomliga utmaningen för norra länsdelen?

Rädda Barnens arbetsgrupp för Barnahus i Kalmar län
Marianne Brandén, ordförande
Anne-Marie Elmquist, Gamleby
Eva Lindbom, Västervik
Birgitta Hansson, Vimmerby
Marianne Gustafsson, Vimmerby
Birgitta Sandgren, Oskarshamn
Helene Wimmergren, Oskarshamn
Mikaela Bogarp, Mönsterås
Asta Daleen, Kalmar
Anna-Britt Wejdsten, Kalmar