Skogen spelar en helt avgörande roll i arbetet mot ett hållbart samhälle, eller för att uttrycka sig mer krasst - utan ett hållbart brukande av skogen, i Sverige och resten av världen, är klimatutmaningen sannolikt förlorad. Skogen behövs såväl ur ett ekologiskt perspektiv som ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. Nästan 100 000 människor sysselsätts av skogen, de flesta av dem på den svenska landsbygden.
Vänder vi blicken mot framtiden kommer sannolikt betydelsen av råvara från skogen att öka ytterligare. Chassin på bilar, delar av rymdfarkoster eller produkter till sjukvården är bara några av de nya användningsområden för skogen som ligger i en nära framtid. Utveckling är glädjande därför att vi steg för steg bryter samhällets beroende av fossila råvaror. Det är mot bakgrund av detta som vi anser att vårt uttag av biomassa i skogen kan och måste öka.
Det kan tyckas som en motstridighet, att samtidigt värna skogens många värden - och vilja använda den mer. Men skogen är en förnybar resurs och mängden svensk skog ökar hela tiden. Vi avverkar varje år mellan 70-80 procent av skogens tillväxt, med andra ord växer skogen mer än det vi avverkar och för varje träd som fälls planteras nya. Det handlar i grunden om att bruka, utan att förbruka.
För att detta ska vara möjligt även i framtiden krävs att vi bevarar skogens ekosystemtjänster och hejdar förlusten av biologisk mångfald. Därför krävs att skogsbruket tar en stor hänsyn till natur- kultur och sociala värden. Utöver detta ges stora områden ett formellt skydd, i form av tillexempel naturreservat.
Det är glädjande att vi har en debatt om skogen. Men att, som vissa politiker, förespråka subventioner eller ytterligare byråkrati och regleringar för skogsägarna är att skjuta förbi målet. Förslagen skapar förmodligen mer jobb i myndighetssverige men det löser knappast några problem i verkligheten. Istället bör vi satsa på ökad rådgivning samt en bättre dialog och uppföljning.
Debatten har kommit att fokusera på kalhyggesbruket kontra kontinuitetsskogsbruk, vilket innebär att bara vissa träd avverkas i ett område. Låt oss vara tydliga med att skogsägaren har mycket stor frihet att själv bestämma hur skogen ska brukas. Lagstiftningen kräver inte kalhyggen utan ger tvärtom en stor frihet att själv välja brukningsmetod. I vissa områden, till exempel nära bebyggelse, kan det finnas vinster med att använda en annan metod än kalhyggesbruket. Men vår uppgift som politiker, är inte att bedöma i detalj hur skogen ska brukas, utan att ge förutsättningar för mångfald och valfrihet inom lagens ramar och utifrån våra gemensamt uppsatta mål.
Vi svenskar trivs i skogen - och forskning visar att vi dessutom blir friskare av att vistas i den. Genom regeringens projekt Skogsriket vill vi skapa förutsättningar för fler jobb kopplade till skogen. De fyra grenarna i projektet spänner från rekreation och friluftsliv, till vidareförädling och innovation.
Vår övertygelse är att ett brukande av skogen inte står i motsats till att njuta av rekreation och friluftsliv, eller att tjäna pengar på sin skog genom turism och upplevelser. Det är tvärt om nödvändigt om vi ska klara av att möta klimatutmaningen och samtidigt skapa jobb och tillväxt i hela landet.
Eskil Erlandsson,
Landsbygdsminister (c)
Anders Åkesson,
riksdagsledamot (c) Kalmar län
Skogen är grunden för en grön omställning
Världen står inför stora utmaningar, och klimatfrågan är kanske den största av dem alla. Det politiska systemet är enigt om att vi bör gå mot en grön ekonomi. Frågan är bara hur.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.