Debatt: Välkommen debatt om FN

FN:s generalsekreterare ska leda världsorganisationen, företräda den utåt och driva reformarbetet framåt. Världens regeringar måste i sin tur bistå med politiskt stöd och resurser för att FN ska kunna möta de allt högre krav som ställs på organisationen.
Ett turbulent 1990-tal med massmord i Kongo, Rwanda och på Balkan fick många att tappa tron på FN. Men FN är inte starkare än vad medlemsländerna tillåter. Därför måste diskussionen om mänsklig säkerhet och den folkrättsliga principen skyldigheten att skydda påskyndas.
På utvecklingsområdet har FN fått ett allt större ansvar, men inte alltid motsvarande resurser. Sverige går före med stort bistånd och krav på demokrati, mänskliga rättigheter och
jämställdhet. Det är berömvärt, men måste kompletteras med fredsskapande åtgärder som bidrar till utveckling. I dag bidrar Sverige med endast 25 personer till FN-ledda fredsfrämjande insatser trots stora behov i till exempel Afrika.

FN:s försvar för de nio människorättskonventionerna möter motstånd från totalitära stater och måste stärkas. Dessvärre bryter även demokratier mot viktiga människorättsprinciper och tågar ut från FN-möten. Att kvinnors rättigheter släpar efter, inte bara globalt utan också i flera EU-länder, är också det ett underbetyg åt västvärlden.
Världen har fått en central katastroffond, en fredsbyggande kommission och ett råd för de mänskliga rättigheterna, men flera FN-reformfrågor återstår.
Säkerhetsrådet måste bättre avspegla världen av i dag och vetorätten måste begränsas. Europa bör ha en, inte två, permanenta platser i rådet.
FN-tanken om globalt samarbete är i högsta grad modern och i en allt mer gränslös värld mer relevant än någonsin. FN-samarbetet gör livet lite bättre för utsatta människor varje dag - utan geografiska begränsningar och hänsyn till handelsrelationer och ömsesidiga försvarsförpliktelser. Respekten för folkrätten
och de internationella spelreglerna måste
återställas. Bara genom att själv agera ansvarsfullt kan västvärlden sätta tyngd bakom
sina krav på nedrustning och respekt för
mänskliga fri- och rättigheter.

I regeringens utrikesdeklaration sägs: "Ett starkt och väl fungerande Förenta nationerna är en förutsättning för den effektiva multilateralism som utgör hörnstenen i svensk och europeisk utrikespolitik." FN:s framtid bör vara en fråga för
engagerade FN-svenskar, regering, riksdag, myndigheter och frivilligorganisationer. Regeringen bör också överväga att vid tillfälle bjuda in Ban Ki-moon och hans sekretariat till ett dialogmöte med det samlade FN-Sverige.
FN är på väg mot irrelevans, varnar Ekdal och Ahlenius. Dit är det dessbättre långt, men det är alltid viktigt att komma ihåg att FN:s framtid är alla länders ansvar.

Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet