Enligt LO:s sammanställning av SCB:s lönestatistik blev 2020 ett riktigt "skitår" för arbetarna, medan tjänstemännen gick mer skadelösa ur pandemin. Klyftan mellan tjänstemän och arbetare ökade, poängterar LO.

– Det här kommer att komplicera nästa lönerörelse, massor av våra medlemmar kommer att ha höga krav, sade avtalssekreterare Torbjörn Johansson till TT nyligen.

Känns främmande

Det får Per Hidesten att reagera. Han företräder den tunga industrins arbetsgivare. Pandemins härjningar pågår fortfarande, med "enorma ekonomiska skador" i vissa sektorer, enligt honom.

– Det känns främmande att prata om kompensationskrav i det läget, säger Hidesten.

– Det är industrins internationella konkurrenskraft som avgör, fortsätter han.

Därmed vill han också spela bort inflationens betydelse för löneökningarnas storlek, "den är inte relevant", även om han inser att den högre prisökningstakten, om den står sig, lär få facken att höja rösten.

– Det kan man inte bortse från att det blir mer besvärligt, säger han.

Balans och hänsyn

Att träffa ett kommande löneavtal där industrin sätter märket, som varit brukligt senaste 25 åren, måste också ta hänsyn till att vissa sektorer haft det extremt kämpigt, som krogar och hela besöksnäringen, menar Per Hidesten.

TT: Men ska de som gått sämst sätta begränsningarna för löneökningarna?

– Det säger jag inte, men heller inte de som gått bäst.

Industrin har på det stora hela klarat coronakrisen bra och går fortsatt starkt över lag, men det handlar enligt Per Hidesten om att balansera mellan de som går starkt och de branscher som har problem.

Det väsentliga måste ju, enligt Hidesten, vara att rädda jobben.

– Det är viktigare än löner och kompensationskrav, säger han.

Hård kritik

Precis som sin kollega på Svenskt Näringsliv, vice vd:n Mattias Dahl, så varnar Per Hidesten för konsekvenserna av den offentliga sektorns förbättrade pensionsavtal som i förra veckan tecknades för 1,2 miljoner löntagare. Industrins ledstjärna är att den ska vara lönenormerande, då kan inte kommuner och regioner gå före med högre kostnadsökningar för personalen, är Hidestens invändning.

– Risker för kompensationskrav från andra grupper är den ena risken, vem som ska betala är den andra.