Totalt 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Så löd den första hemställan som inkom från de opartiska ordförandena, Opo.
Inte helt oväntat mottogs förslaget på helt olika sätt av industrifackförbunden respektive Teknikföretagen.
– För vår del är det helt enkelt alldeles för lågt för att vi ska kunna teckna ett avtal som sedan blir normerande. Vi måste upp i nivå, det är det enkla budskapet, säger Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.
– Vi vill ha en nivå som ger alla löntagare en möjlighet till reallöneökning, inte bara de som har marknaden i ryggen.
Tydligt besked
Från den andra parten är beskedet lika tydligt:
– Vi har meddelat att vi tackat ja men också skickat med att vi är på eller nära smärtgränsen när det gäller 4,5 procent, säger Tomas Undin, förhandlingschef på Teknikföretagen och tillägger:
– Bokstavligen står vi ganska långt ifrån varandra även om det inte är ovanligt att man står långt ifrån varandra.
Det nuvarande avtalet löper ut den 31 oktober efter att ursprungligen ha sträckt sig till och med den 30 mars men på grund av coronapandemin skjutits upp. Historiskt sett har de fem industrifacken tillsammans med arbetsgivarorganisationerna satt ihop det så kallade märket på arbetsmarknaden som sedan blir ett form av tak för en stor mängd svenskar.
Coronapandemin har dock komplicerat förhandlingarna. Från arbetsgivaren lutar man sig mot utvecklingen de senaste veckorna med ökad smittspridning runtom i Europa och till och med kompletta nedstängningar på exempelvis Irland på samma sätt som vid pandemins utbrott.
– Jag kan kan ha viss förståelse för att facken gör andra bedömningar men det vi ser och hör är en väldig osäkerhet när det gäller den ekonomiska utvecklingen och osäkerheten i världshandeln. Det är inte själva smittan som är problemet utan olika restriktioner som förs in, säger Tomas Undin.
Snabb nedstängning
Han lyfter som exempel hur snabbt det gick för exempelvis svensk fordonsindustri att i våras stänga ned.
– De här underleverantörskedjorna är så pass känsliga att det behövs inte mycket för att det ska bli tvärnit i verksamheten.
Marie Nilsson och de övriga fackförbunden i sin tur poängterar hur starkt ekonomin faktiskt har återhämtat sig under det senaste kvartalet.
– När det gäller industriproduktionen ser vi att den återhämtat sig mycket bättre än vi vågat tro. Nu är vi uppe i samma produktion som tidigare, våra krav är fullt möjliga att möta.
TT: Är inte den ökade smittospridningen och nedstängningen en källa till oro?
– Det är naturligtvis ett orosmoment då vi är beroende av omvärlden och därför är det kanske svårt att teckna ett sådant långt avtal när vi inte vet var utvecklingen tar vägen. Samtidigt har våra krav och lönenormering ställts på lång sikt. Vi ställer inte högre krav när det är högkonjunktur och lägre vid lågkonjunktur utan ligger stabilt.
På en punkt förenas dock de båda parterna:
– Jag utgår från att vi hittar en lösning även om det kommer bli tufft, säger Marie Nilsson.
– Det är ju tio dagar kvar och jag är fortfarande optimistisk, anser Tomas Undin.