I kris efter kris går staten in och skjuter till pengar för att rädda marknaden. Finanskrisen 2008 ledde till historiska stöd- och stimulanspaket, både från regeringar och centralbanker. Men de bleknar i jämförelse med vad som kommit i coronakrisen – den mest dramatiska globala krisen sedan 1930-talets depression.
– Självklart får det konsekvenser och påverkar hur folk beter sig. De ser hur små riskerna är. De kommer låna ännu mer. De kommer använda ännu mindre buffertar, säger Lars Heikensten i samband med en paneldebatt om risker i finanssektorn i coronakrisen.
– Många har tjänat stora pengar på denna strategi, bland annat i riskkapitalsektorn under de gångna 20 åren. Varför ska de sluta nu? Den stora frågan för mig är, när ska allt detta ta slut? tillägger han.
"Mer sprit i bålen"
Uttalandet görs sedan Heikensten – med hänvisning till William McChesney Martin Jr, ordförande för USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) 1951–1970 – sagt att centralbankens roll är att ta bort bålskålen när festen kommit igång.
– Min känsla nu är att centralbankerna fyller på med ännu mer sprit i bålen, säger han.
Heikensten varnar för att de politiska konsekvenserna kan bli allvarliga och att de stora utmaningar demokratiska institutioner runt om i världen nu står inför hänger samman med missnöje med den förda politiken.
I paneldebatten, arrangerad i samband med en årlig presentation av rapporten Nordic Economic Policy Review, deltar två andra tidigare riksbanksledamöter: Kerstin Hessius och Karolina Ekholm.
– Varken företagen själva, finansmarknaden eller bankerna klarar att bära den ökade kreditrisken som skapas av den här typen av nedstängningar, säger Kerstin Hessius, när hon förklarar varför hon ser ett behov av mer statliga stödåtgärder i coronakrisen.
Problemen på kreditmarknaden slog till över natten, när covid-19-pandemin ledde till nedstängningar av många av Europas största ekonomier. Konsekvensen blev en stor ökning av risker i banksektorns befintliga utlåning samtidigt som allt fler företag började använda sina innestående krediter eller ansökte om nya lån.
Motiverat att lyfta bort risk
Varken Hessius eller Ekholm ser något alternativ till statliga stödåtgärder som stödköp, likviditetsstöd och statliga lånegarantier i denna situation.
– Det är motiverat med statliga åtgärder för att lyfta bort risker, säger Ekholm.
Den danske professorn Jesper Rangvid vid Köpenhamns handelshögskola har i en artikel i årets rapport beskrivit hur det nordiska banksystemet gått in i coronakrisen betydligt bättre rustat, med väsentligt större kapitalbuffertar än de hade inför finanskrisen 2008–2009.
Han är dock osäker på att det räcker.
– Det är klart att om problemen blir stora i sydeuropeiska banker kan det säkert få spridningseffekter i nordiska banker. Jag är också ganska övertygad om att nordiska banker kommer att få egna problem, säger han.
Utmaningar för nordiska banker
Inte minst befarar han problem för banker med stor exponering mot detaljhandel och besöksnäring.
– Det vore faktiskt konstigt, med tanke på djupet i recessionen, om det inte dyker upp utmaningar för några nordiska banker, tillägger han.
Det värsta vore om det ovanpå detta blir en andra våg av covid-19-smitta i Europa, enligt Rangvid.
Han håller med Heikensten om att allt statligt stöd skapar långsiktiga utmaningar, men ser inte heller han något alternativ mitt i krisen. Han påminner om att all expertis på krishantering, från IMF till OECD, ser så kallad keynesianism som enda vägen att gå just nu.
– Det är bra att hålla med dem på kort sikt, säger han.
