Inflationen är den högsta på 40 år, och förmodligen i stigande. Med en prisökningstakt för närvarande på 6,4 procent och löneökningar på kanske 2-3 procent blir det rejält back på kontot för de flesta löntagarna i år.
Samtidigt pågår lönediskussioner i LO-facket IF Metall inför vinterns stora avtalsrörelse, ett av de fack inom industrin som brukar sätta lönemärket på svensk arbetsmarknad. Läge för hetsiga debatter med andra ord.
– Vi har genomfört elva konferenser runt om i hela landet, vi blev klara med det i förra veckan, säger Marie Nilsson.
Svårt elda på
Men facktopparna i Stockholm agerar motvikt till de medlemmar som kanske siktar betydligt högre.
– Många inser att det är ett svårt läge och att det är svårt för oss att på något vis elda på.
Fast medlemmarna på golvet köper inte alltid det.
– Många löntagare har vant sig vid att det är en självklarhet att få reallöneökningar varje år, det får vi inte 2022, det är klart att det väcks tankar (från medlemmar) att kan ni inte kompensera oss för det. Då får vi säga, det blir svårt att göra det. Vi får göra en analys, en viktig parameter är hur det går för bolagen, och så här långt kan vi ju se att det gått väldigt, väldigt bra.
Högre krav
Löneökningarna har varit historiskt låga under de senaste cirka tio åren, som en konsekvens av den mycket låga inflationen. Nu är det helt plötsligt helt andra tider, därför höjs lönekraven från verkstadsarbetare och andra medlemmar i IF Metall.
– Ja, det är en del av argumentationen som kommer från medlemmarna, säger Marie Nilsson.
Från arbetsgivarhåll, som redan skickat passningen till facken att de kan glömma höga kompensationskrav, brukar Sveriges viktigaste konkurrentländer och deras löneökningar lyftas fram som en viktig komponent. Tyska systerfacket IG Metall har krävt drygt åtta procent.
– Vi har lite olika traditioner, de brukar klämma i och sen kanske de inte ens når upp till hälften av kravet. Vi ställer krav som inte är så himla långt ifrån vad vi brukar landa sen, säger Nilsson.
För tidigt slå fast
Den traditionella lönemodellen som gällt i Sverige de senaste 25 åren där industrin normerat lönebildningen har fungerat väl, med visst tilltagande gnissel de senaste åren från andra fack. Men det har varit under låg inflation, nu blir det svårare, konstaterar Marie Nilsson.
– Vi tittar på de långsiktiga målen och vi måste förlita oss på att Riksbanken klarar det. Det är det meddelandet vi ger. Men det är ett osäkert läge. Det är alldeles för tidigt att redan nu ha en uppfattning om vad vi ska landa i för några krav.
Att Riksbanken klarar att hålla inflationsmålet på två procent över tid är en förutsättning för att facket ska hålla igen och inte kräva rejäl kompensation. Därav Marie Nilssons välkomnande av Riksbankens räntehöjning.
IF Metalls moderorganisation LO har däremot kritiserat Riksbankens räntehöjning och att mer är på väg. Det är kontraproduktivt, har det hetat från LO-ledningen. Högre räntor försämrar den ekonomiska standarden ytterligare och snarare höjer kompensationskraven från medlemmarna.