– Det är förvånande positiva tongångar, det rullar i gång allt mer. Det är inte så illa som befarat, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
När pandemin slog till i våras drog var och varannat industriföretag i nödbromsen. Permitteringsansökningarna stod som spön i backen och varslen om uppsägningar likaså. Totalt har industriföretag ansökt om stöd för korttidspermitteringar motsvarande cirka 90 000 anställda.
– Men nu är det bara en mindre del som kvarstår, knappt hälften, är Marie Nilssons bedömning.
– Och där både arbetare och tjänstemän permitterats så ligger de kvar på tjänstemännen i större grad, fortsätter hon.
Strukturella varsel
Många företag tog säkert i från tårna när läget var extremt osäkert i våras. Många permitteringsansökningar sjösattes sedan aldrig.
– Men det gjorde att vi slapp många "för-säkerhetsskull-varsel", säger Marie Nilsson som ändå vill se att permitteringsstödet förlängs till 2021.
Många av de varsel som ändå kommit har varit mer av strukturell karaktär, det vill säga de skulle ha kommit oavsett, men landade nu tidigare, enligt IF Metalls ordförande.
Hennes förhållandevis positiva bedömning bekräftas av diverse andra mätningar, senast Konjunkturinstitutets som visar på nästan normal nivå i industrin, även om bilden spretar mycket mellan branscher.
– Den siffran är förväntansdriven, säger Teknikföretagens chefsekonom Mats Kinnwall.
Osäker framtid
Faktum, enligt honom, är att industrins produktion ligger över tio procent lägre än innan coronakrisen slog till, i vissa branscher ännu mer.
Att inteckna löneökningar på osäkra framtida vinster, håller inte, enligt Mats Kinnwall.
– Det blir ytterligare en sten på bördan, att lägga på ytterligare kostnader, säger han.
Parternas olika ingång ska sättas i sammanhanget att det nu stundar löneförhandlingar.
IF Metall har i stort sett kvar samma lönekrav, tre procent på ett år, som när förhandlingarna pausades i mars när pandemin lamslog ekonomin.
– Ungefär så faktiskt, nästan, säger hon.
Kraven avfärdas
Något arbetsgivarna avfärdar som verklighetsfrämmande i nuläget.
Marie Nilsson pekar på vikten av industrins lönenormerande roll. Vad industrins parter – som är först ut i förhandlingarna – landar på har kommit att påverka löneökningstakten i hela samhället de senaste dryga 20 åren.
– Eftersom vi är normerande måste vi förstås ta hänsyn till industrins konkurrenskraft, men det är också viktigt att vi ser till hela samhället, säger hon.
I coronakrisens spår finns det yrkesgrupper som nu har extra starka marknadskrafter i ryggen medan andra grupper har det jättetufft.
– Just därför är det den här gången extra viktigt att vi håller fast vid normeringen.