– Nu kan man säga att avtalsrörelsen 2023 drar i gång på riktigt, säger Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand på en pressträff efter att fack och arbetsgivare i industrin växlat sina avtalskrav.
Fackens lönekrav var kända sedan tidigare. 4,4 procent i lönepåslag i ett ettårigt avtal, med vissa tydliga inslag av högre påslag för de lägst avlönande.
Mer oväntat var arbetsgivarnas utspel. De brukar på sin höjd i det här tidiga skedet av avtalsrörelsen säga att löneutrymmet är litet, om ens något, och fackens krav alldeles för dyra. Nu kom de för första gången i industriavtalets historia (sedan 1997) med ett konkret motbud – 2,0 procent i lönepåslag plus ett engångsbelopp på 3 000 kronor för alla heltidsanställda.
Ett högt tryck
– Trycket är sånt att det finns anledning för oss att sätta ned foten tidigt, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.
– Det här är på en nivå som vi bedömer inte spär på inflationen, säger den andra stora arbetsgivarorganisationen, Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.
Nytt i sammanhanget är också engångsbeloppet, en ovanlig företeelse i svensk lönebildning.
– Det är för att underlätta förhandlingarna i ett mycket svårt läge, säger Hidesten.
Finns ett löneutrymme
Även facken, IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer som förhandlar tillsammans, blev förvånande av det konkreta budet.
– Alldeles för lågt naturligtvis. Men jag tolkar det som ett utslag av att det är ett exceptionellt läge, säger Marie Nilsson, IF Metalls ordförande.
– Jag kan inte tolka det på ett annat sätt än att det tydligen finns ett löneutrymme, säger Unionens ordförande Martin Linder.
– Det är det löneutrymme som finns utan att spä på inflationen, svarar Hidesten.
Om engångsbeloppet, som enligt arbetsgivarna kan värderas till 0,1 procent, säger Marie Nilsson:
– Historiskt har vi varit skeptiska till det.
Bråk om kronan
Facken vill hellre ha påslag som är beständiga.
I grunden är fack och arbetsgivare eniga om att det är produktiviteten och arbetskraftskostnaderna jämfört med konkurrentländerna som ska bestämma den svenska löneökningstakten.
Däremot är oenigheten stor om analysen av den statistiken.
Facken hävdar att arbetskraftskostnaderna är lägre än det västeuropeiska snittet. Arbetsgivarna har en motsatt ståndpunkt. Och kronans värde spelar en stor roll här. En svag krona gör att svenska exportföretag kan räkna hem högre vinster, i kronor räknat.
– Det enda som räddar oss är valutan, säger Per Hidesten.
Goda vinster
Utan kronförsvagningen hade svensk industri stått sig dåligt jämfört med exempelvis tyska bolag, enligt arbetsgivarsidan. Och på lite sikt bedöms kronan stärkas igen.
På det svarar Martin Linder.
– Kronkursen har haft en stor påverkan på företagens resultaträkningar.
Och de goda vinsterna vill löntagarna ha del av, är fackens analys.
Den ovanligt höga inflationens betydelse spelar båda parter ner i sammanhanget. Fackens krav ska ses utifrån vad företagen har råd att betala, enligt Martin Linder.