På tisdag lägger regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, fram sin budget för 2023.

– Det är uppenbart att det finns en risk att budgeten blir för stimulerande, säger John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Inflationen spökar

Det är inflationen på nästan tio procent som spökar, enligt Hassler:

– Jag tycker inte det är relevant att räkna ut om reglerna tillåter tio miljarder mer eller mindre nu.

– Nu är det inte det som är problemet. Nu är det att se till att vi kommer ur den här höga inflationen utan att den biter sig fast och utan att vi samtidigt kraschar ekonomin och får bostadskrascher och hög arbetslöshet och så vidare.

TT: Så regeringen kan behöva vara mer återhållsam än vad ramverket kräver?

– Absolut, absolut.

Lågkonjunkturen slår också mot reformutrymmet, när skatteintäkterna minskar och utgifterna ökar. En specifik post som skenar iväg när boräntorna lyfter är statens kostnader för ränteavdraget.

I år beräknas ränteavdraget kosta staten 35 miljarder kronor, enligt Michael Grahn, chefsekonom på Danske Bank. Det är i runda slängar dubbelt så mycket som i fjol.

Om Riksbanken fortsätter höja räntorna som planerat och boräntorna hänger med upp blir ränteavdraget ännu dyrare för staten nästa år. Slutnotan 2023 beräknas till 45 miljarder.

– Det här får betydande konsekvenser för reformutrymmet som kommer att minska med 17 miljarder i år och ytterligare 10 miljarder nästa år, säger Grahn.

Dessutom tror han att Riksbanken kan behöva ett kapitaltillskott på kanske 40 miljarder för att täcka de förluster Stefan Ingves stab har gjort på sin gigantiska stödköpsportfölj.

– De här hålen som uppstår måste täckas upp på något sätt, säger Grahn.

"En helt ny värld för våra politiker"

SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist håller med om att ränteavdraget i kombination med mindre skatteintäkter äter upp reformutrymme.

– Det måste man beakta framöver, säger han.

Han håller även med Hassler om att inflationen gör det olämpligt att stimulera ekonomin för mycket.

– Detta är en helt ny värld för våra politiker, att de måste beakta den totala efterfrågan när de bedriver finanspolitik, säger han.

Fast Bergqvist tycker inte att det går att se ett kapitaltillskott till Riksbanken som en budgetpost bland alla andra.

– Det kommer ligga utanför budgeten. Det kan påverka upplåningsbehovet, men jag ser inte det som ett stort problem, säger han.

Och sammanfattningsvis ser han det reformutrymme och det elprisstöd som hittills lanserats av finansminister Elisabeth Svantesson som rimliga åtgärder.

Professor Hassler tycker det känns som att regeringen hamnat i en rävsax med tanke på alla förslag om skattesänkningar och stödåtgärder i valrörelsen, som man till följd av inflationsvågen nu tvingas skjuta upp eller kanske avstå från.

– Vallöftena var oansvariga. Jag pratar då framförallt om elprisstödet – att lova att sätta ett tak för priset oavsett vad det kostar. Det är ju en vansinnig politik, säger han.

Kritik mot elprisstödet

Han tonar överlag ned behovet av stöd, som han befarar får hushåll och företag att avstå från nödvändiga besparingar och effektiviseringar, vilket i sin tur kan förlänga inflationsproblemet och tvinga Riksbanken att höja räntorna mer än vad som nu ligger i planerna.

Mattias Persson, chefsekonom på Swedbank, är särskilt kritisk mot elprisstödets utformning – där omkring fem miljoner elkunder i södra Sverige får stöd oavsett avtalsmodell och behov, utan att ens behöva söka om det.

– Även om jag tror att effekterna på inflationen är liten känns det inte så träffsäkert som det borde vara. För elintensiva företag kanske vi pratar om stöd som de egentligen inte behöver på hundratals miljoner kronor, säger han.

Den första budgeten från Ulf Kristerssons regering kommer kort efter ett historiskt finanspolitiskt klavertramp från en nytillträdd brittisk högerregering, i form av lånefinansierade skattesänkningar och stöd för motsvarande 500 miljarder kronor.

Pundet rasade och brittiska räntor skenade uppåt, trots att premiärminister Liz Truss och hennes finansminister backade på punkt efter punkt. Till slut tvingades hon att avgå efter bara sex veckor på posten.

Hassler tycker det verkar som att Kristersson och Svantesson har tagit intryck av hur det gick för kollegorna i London.

– Det är faktiskt väldigt bra. Man inser att det som ekonomer har sagt inte bara är principer från några dammiga korridorer utan också har betydelse i verkligheten, säger han.

"Väl inom ramverket"

Ylva Hedén Westerdahl på Konjunkturinstitutet ser det som långsökt att Kristerssons regering skulle hamna i samma typ av finansiella blåsväder som Truss regering gjorde.

– Vi befinner oss i en helt annan situation, säger hon.

– Vi tycker inte det är en orimlig politik i det här läget. Det är väl inom ramverket och Sverige har mycket lägre nivå på statsskulden än Storbritannien, tillägger hon om regeringens budgetsignaler hittills.