I linje med många bedömares förväntningar valde Fed för andra gången i år att trycka på paus, och lämna styrräntan oförändrad i intervallet 5,25–5,50 procent.

Enligt Elisabet Koppelman är det den amerikanska ekonomins överraskande motståndskraft med positiv utveckling i inflationen och på arbetsmarknaden som ligger bakom beslutet.

– Samtidigt vet man av tidigare erfarenheter att det tar lång tid innan man ser den fulla effekten av räntehöjningar. Det är möjligt att det tar ännu längre tid nu eftersom amerikanska hushåll har haft stora sparreserver från pandemistöd som de har knaprat på en längre tid, men som förmodligen börjar ta slut nu, säger hon.

– Men också det faktum att amerikanska till skillnad från svenska hushåll har bundit sina räntor på långa löptider, så mot de som redan har köpt och äger en bostad slår räntorna inte lika hårt, fortsätter hon.

Säkra före det osäkra

Samtidigt signalerar Fed att ytterligare en höjning kan ske senare i år, men det bör tolkas som att centralbanken tar det säkra före det osäkra, enligt Kopelman.

– I början när inflationen började stiga så pratade Fed om att det här var tillfälliga, övergående effekter, men det fick man äta upp. Nu är man försiktig med att deklarera seger över inflationen innan man får ett kvitto på det, säger hon.

Lugnande för Riksbanken

På torsdagen lämnar Riksbanken sitt räntebesked, men Kopelman tror inte att Feds besked kommer att påverka det nämnvärt.

– Jag tror inte heller att det är någon överraskning för Riksbanken att Fed är försiktiga med att säga att man är färdig. Det är vad de flesta centralbanker säger just nu och det är också vad Riksbanken kommer att säga i morgon, säger hon.

Samtidigt är det en lättnad för Riksbanken att Fed och flera andra stora centralbanker nu börjar närma sig räntetoppen, anser hon.

– Det minskar pressen på Riksbanken att fortsätta höja räntan för att kronan inte ska hamna under press.