Cementkrisen som nu hotar Sverige beror inte på några fel i lagen, enligt Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet. I stället handlar det om Cementas egna misstag när bolaget ansökte om miljötillstånd.

– Domstolen sågar Cementas underlag till ansökan. En så skarp kritik är inte vanlig. Cementa fokuserar på fel i lagstiftningen nu, men det verkar vara Cementas eget sjabbel som är orsaken, säger han.

Om bolaget hade lämnat in ett tillräckligt beslutsunderlag så skulle den hotande cementbristen ha kunnat undvikas, anser Ebbesson.

Cementas tillstånd att bryta kalk i Slite på Gotland går ut 31 oktober. Nu när det inte finns något nytt tillstånd hotas anläggningens verksamhet i höst, och därmed cementtillgången i hela Sverige. Bland annat byggbranschen, gruvbranschen och transportbranschen larmar om risk för mycket stora konsekvenser.

Grundvattnet skyddat

När Mark- och miljööverdomstolen avgjorde Cementas tillståndsärende för några veckor sedan kunde ansökan inte prövas i sak, eftersom den enligt domstolen var alltför bristfällig när det gäller konsekvenserna för grundvattnet.

Då fattade domstolen beslut om att avvisa ansökan, eftersom bristerna var så stora att det fanns processhinder. Det finns alltså inte någon dom, bara ett avvisningsbeslut. Det är det beslutet som Cementa nu överklagat till Högsta domstolen.

Att ett så stort och viktigt bolag som Cementa hamnar i en situation som denna är mycket anmärkningsvärt, enligt Jonas Ebbesson.

– Det har hänt någon gång tidigare, bland annat för Banverket, men det är mycket ovanligt.

Kunde tillåtit kalkbrytning

Mark- och miljööverdomstolen hade inte kunnat göra annorlunda i detta läge, tycker han.

– Mitt intryck är att domstolen har fattat ett riktigt beslut, givet underlaget. Det är tydligt att kalkbrytningen kommer att orsaka skador, men utredningen ger enligt domstolen inte tillräckligt underlag för att bedöma dem. Då är det helt rimligt att avvisa ansökan.

Han förklarar att lagstiftningen har skärpts när det gäller skydd av grundvatten. I grunden ligger EU-regler. Det har rått enighet i politiken om den skärpta lagstiftningen.

Men även om skyddet för grundvatten är starkt så finns möjligheter i lagen att tillåta miljöskadliga verksamheter, om de anses tillräckligt viktiga ur samhällssynpunkt.

– Det är inte säkert att domstolen hade tillåtit verksamheten om den hade prövat ansökan i sak, men den hade kunnat beakta detta, om det hade ett funnits ett fullständigt underlag.

"Inte låtit oss komplettera"

Jonas Ebbesson tycker att det är fel att Cementa har synpunkter på lagen, när det – enligt honom – handlar om bolagets egna missar.

Cementa har sedan beslutet hävdat att domstolen inte påtalat några brister i ansökan under processen, och att beslutet om att avvisa hela ansökan kom som en total överraskning. Cementa är också kritiskt till att tillståndsprocessen tar så lång tid och att miljölagstiftningen innebär så stora krav på den som ansöker.

– Domstolen förtydligar inte vad som är brister och har inte låtit oss komplettera ansökan, säger Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef på Cementa.

TT: Finns anledning till självkritik?

– I botten ligger flera år av utredningar, enligt en vedertagen modell. Det är klart att det kan finnas saker som kan förklaras bättre, och då kan vi komplettera ansökan, säger hon.

Ifrågasätter kompetens

Emma Sjöberg, kommunikationsansvarig på Cementas moderbolag Heidelberg Cement, framhåller att alla experter som Cementa själva använt har ansett att konsekvenserna är tillräckligt utredda.

– Vi har varit noga med att tillmötesgå synpunkter och kompletterat med ytterligare information som begärts in längs vägen. Ingen myndighet har heller hittills kommit med någon utredning om vilken metod för konsekvensbeskrivning som skulle vara korrekt, säger Emma Sjöberg.

Hon vill också nämna att Cementa fick sitt tillstånd i första instans, mark- och miljödomstolen. I nästa instans, Mark- och miljööverdomstolen, avvisades ansökan.

– Domstolens tekniska råd i mark- och miljödomstolen hade teknisk kompetens när det gäller grundvatten. Så var inte fallet i nästa instans, samtidigt som det var den vattenrelaterade delen i underlaget som de baserade sitt avvisande på, säger Emma Sjöberg.