Günther Mårder, vd i organisationen Företagarna, har funderat och lärt sig en del om vad som styr oss då vi agerar i ekonomiska frågor, och har själv försökt att överlista och bemästra sin hjärna.

– Vi är alla flockdjur. Vi drivs av rädslor och statustörst. Och vi söker snabba kickar, säger han.

Olof Johansson-Stenman, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, har riktat in sig på bland annat beteendeekonomi. Han håller med Günther Mårder om våra drivkrafter.

– De där drivkrafterna finns hos alla djur, även hos oss människor, säger han.

Därmed inte sagt att vi inte kan bemästra dem.

– Vi kan lära oss det, säger han.

Det är det Günther Mårder har försökt göra. Med viss framgång, enligt honom själv. Men det gäller att ha koll på hur drivkrafterna spökar för oss i olika situationer.

Vanor

.

– Vi är vanemänniskor. Det är lätt att lägga sig till med nya vanor när det ekonomiska utrymmet ökar, säger Günther Mårder.

Vi har blivit allt rikare under många år, och det har gjort att vi kunnat unna oss mer. Finare kläder, lyxiga krogbesök, tjusiga resor och stora fina bostäder – vi har tänjt gränserna uppåt.

Svårare är det däremot att dra ned på lyxen. Det tar tid och smärtar en hel del, men det går, tröstar Günther Mårder.

– De flesta lyckas lägga om en vana på ungefär nio veckor, säger han.

Flockdjur

.

Vi har också en tendens att följa hur "alla andra" gör. Åker vännerna till Maldiverna vill vi också gärna dit, och har grannen ny bil vill inte vara sämre.

– Vi ser på andra som konsumerar och tänker "hur farligt kan det vara", säger Olof Johansson-Stenman.

Lyx och status blir det normala, konstaterar både han och Günther Mårder.

– Det är svårt, för vi lever i ett tudelat samhälle. Många får det inte alls dåligt nu. De kan fortsätta med lyxen, säger Olof Johansson-Stenman.

De som måste dra ned får försöka tänka på det långsiktiga, och motstå frestelserna, konstaterar han.

– Det kan krävas mod för att avvika, säger Günther Mårder.

Rädslor

.

Vi drivs också av rädslor och statustörst, som styr vårt ekonomiska beteende. Vi hatar verkligen att förlora och vill inte känna oss blåsta.

– Vi har en större rädsla för att förlora än vad vi har lust att vinna, säger Günther Mårder.

Beteende-ekonomer kallar detta för förlustaversion. Den gör att många undviker riskfyllda ekonomiska satsningar, som börsen. Trots att det krävs ett visst mått av risk för att kunna få god avkastning på pengar, på lång sikt.

– Det gäller att förstå rädslan, och vad försiktighet innebär. Män väljer ofta mer risk än kvinnor. Det finns ett könsperspektiv i ekonomi. Kvinnors sparande uppmärksammas ofta mer i nedgång då lägre risk gått bättre än männens. Det kan cementera riskbeteenden med för låg risk, säger Günther Mårder.

Status

.

Men vi vill också gärna bli sedda och bekräftade, förklarar han. Kruxet nu är alla bilder som sköljer över oss varje dag med folk som visar upp sig i sociala medier – konkurrensen är enorm, men också möjligheten till bekräftelse-kickar om vi bryter igenom flödet.

– Vår värld är global nu. Det är den största förändringen, vi kan få så mycket mer bekräftelse, men det är också så att bekräftelsen blir ett gift, säger han.

Snabba kickar

.

Vem har inte fallit för en plötslig köpimpuls, eller gjort en "vanvettsaffär" utan att tänka efter? Olof Johansson-Stenman förklarar att vi faller för impulser och söker kickar eftersom vi har svårt att bedöma framtiden.

– Vi använder oftast "system ett", som är kortsiktigt och kicksökande. "System två" innebär förmåga att reflektera och bedöma framtiden, säger han.

Nu, när tiderna blir sämre, behöver vi försöka gå mer på "system två" i våra ekonomiska beslut. Men det är svårt, förklarar han.

– Vi kan inte tänka för djupt varje gång vi handlar, det blir för jobbigt och tar för mycket tid. Vi får använda det till större frågor.

Han vill varna för att tro alltför mycket på framgångssagor där kylig smarthet har avgjort. Många rika har helt enkelt haft tur.

– Vi vill gärna tro att rika lyckas på grund av bra beslut. Men det är små marginaler. Ofta är det tur och tillfälligheter som avgör.

Günther Mårder pekar på det psykologiska test som gjordes vid Stanforduniversitetet i USA 1972, som kallas Marshmallows-experimentet. Barn fick välja mellan att ta en marshmallow direkt, eller vänta och få fler. Det visade sig att de hade svårt att vänta, och så är det nog för många av oss, tror Günther Mårder.

– Vi måste säga nej till något i dag för att få något större i morgon.

Det kan gälla sparande, eller minskade utgifter.

Hans eget knep är att ha en tydlig målbild, och om det går, också mäta resultatet längs vägen mot målet.

– Det måste finnas en vinst som kan vara en tydlig bild att klä i en gestalt. Till exempel en mobilbild som man möter ofta, säger Günther Mårder.