IMF ger i sin så kallade IV-rapport om den svenska ekonomin en förhållandevis optimistisk prognos för den stundande lågkonjunkturen, enligt Khaled Sakr.

Både den globala ekonomin och den svenska ser ut att må bättre än väntat.

Positiva nyheter om vikande inflation från både Tyskland och USA har synts på senare tid. Samtidigt har den kinesiska ekonomin, efter år av strikta covid-restriktioner, nu börjat öppna upp.

– Därför väntar vi oss en mildare recession, men det finns stora osäkerheter, säger Sakr på en pressträff i Riksbankens lokaler.

Behövs hårdare tag

Att sysselsättningen i Sverige hittills har varit stark är ett positivt tecken, och något som delvis kan underlätta hushållens ökade kostnader, skriver IMF i sin rapport.

Och det är möjligt att inflationen gradvis kan komma ner mot Riksbankens inflationsmål på 2 procent under de kommande två åren.

Däremot vill IMF betona vikten av kraftfullare åtgärder från Riksbankens håll för att få ner inflationen på kort sikt – det vill säga fler eller större räntehöjningar.

– Vi rekommenderar en något stramare räntebana än den som tidigare aviserats, säger Khaled Sakr.

– Ingen dramatisk skillnad, men en liten höjning, tillägger han.

Ansvarsfull lönerörelse

En osäkerhetsfaktor framöver är den stundande lönerörelsen.

Löntagarna kan inte kompenseras för hela den inflation som i dag gröper stora hål i plånböckerna. För stora löneökningar kan försätta samhällsekonomin i en pris- och lönespiral som bara leder till ännu högre inflation och högre räntor.

Khaled Sakr verkar dock inte särskild orolig över detta. De svenska fackförbunden förstår att det är bättre att satsa på att få den "bästa lönen snarare än den högsta", säger han.

– Vi är glada över att vi ser en väldigt ansvarsfull inställning hos fackförbunden.

IMF-ekonomerna är också glada över att regeringens finanspolitik hittills varit återhållsam.

Fortsätter facken och regeringen på samma sätt kan inflationen dämpas till omkring 6,5 procent i år, enligt IMF.

Litet elstöd

Att den underliggande inflationen fortfarande stiger i Sverige, kan delvis bero på den försvagade svenska kronan.

Men att det statliga energistödet till hushåll och företag varit kortare och mindre än på andra håll i Europa kan också ha påverkat.

En tredje förklaring kan vara att det tagit längre tid för svenskarna att faktiskt börja oroa sig över den egna och den svenska ekonomin, enligt Khaled Sakr.

– Om man tror att svårigheterna kommer att bli kortvariga så blir man inte så orolig.

– Den svenska modellen kan ha bidragit till detta, men det behöver inte vara en dålig sak, tillägger han.

Dysfunktionell fastighetssektor

Att bostadsmarknaden och den kommersiella fastighetsmarknaden försvagats under förra året belyser svagheter som IMF tidigare pekat på inom sektorerna.

– Den kommersiella fastighetsmarknaden sticker ut och behöver fortfarande uppmärksammas, säger Tommaso Mancini Griffoli, delegationschef för FSAP, som tagit tempen på den svenska finansmarknaden i IMF:s rapport.

Precis som i tidigare rapporter pekas dessa två marknader ut som "dysfunktionella" och i behov av långsiktiga strukturella förändringar. Reglerna på hyresmarknaden är enligt ekonomerna för strama och både hushållen och fastighetsbolagen är för räntekänsliga.

FSAP har därför "stresstestat" svenska banker, på samma sätt som bankerna prövar privatpersoners ekonomi innan de beviljas ett bolån, förklarar Mancini Griffoli.

Bland annat har man tittat på risken för att problem inom den räntekänsliga fastighetsmarknaden kan spilla över på banksektorn.

– Den risken finns, säger Mancini Griffoli men tillägger att det finns stora skillnader i hur exponerade olika aktörer är för den risken.