Nästa höst har det gått 20 år sedan en majoritet av de svenska väljarna sade nej till att införa euron som valuta i en folkomröstning. Sedan dess har kronan tagit rejält med stryk.
Från folkomröstningen den 14 september 2003 har den svenska valutan tappat 22 procent mot euron och nästan 30 procent mot dollarn. Och går man tillbaka till 1970-talet har priset på en dollar mer än fördubblats.
Oro bland utländska investerare
Kursturbulensen har varit stundtals dramatisk, genom finanskrisen, eurokrisen och pandemin – och nu i år i Ukrainakrigets skugga, där vi via energikris och pandemieffeker har hamnat i en historisk inflations- och räntechock med nya historiska bottennapp för kronan under hösten.
– AB Sverige borde ha en högre aktiekurs, det vill säga en starkare krona. Men det har vi inte, säger Robert Bergqvist, senior ekonom på storbanken SEB.
Han beskriver kronan som undervärderad, med ungefär 10 procent, om man gör en analys av Sveriges ekonomiska förutsättningarna, de offentliga finanserna och hur landets affärer med omvärlden går.
Det som tynger är den geopolitiska oron med ett krig i närområdet och en energikris som slår hårt mot hela Europa, enligt Bergqvist. Minskad riskaptit i kölvattnet på börsfall och ett utdraget prisfall på bostäder i Sverige är andra faktorer han kopplar ihop med kronans problem.
– Det finns en oro bland utländska investerare kring den svenska bostadsmarknaden, hela fastighetsmarknaden. Hög skuldsättning bland både hushåll och kommersiella fastighetsbolag blir ett problem när vi är på väg uppåt med räntorna. Marknaden vill ha grepp om vad som händer på fastighetsmarknaden i Sverige innan de går in och köper kronor, säger han.
Bergqvist spelade en avgörande roll som ansvarig för penning- och valutapolitisk analys på Riksbanken 1988–1997, då den svenska centralbanken i ett sista försök att försvara en fast växelkurs höjde marginalräntan till 500 procent. Han har sedan dess fortsatt bevaka och analysera kronan på nära håll som ekonom på SEB.
TT: Hur mycket ansvarar Riksbanken för att det ser ut som det gör?
– Ska du hitta syndabockar ska du ju titta på drivkrafterna bakom inflationen. Då ska du i första hand söka i finanspolitiken globalt, säger Bergqvist.
– Under pandemiåren uppgick de finanspolitiska stimulanserna globalt till 18 procent av BNP. Det är extremt. Och det pågick länge, även när konjunkturen var på väg upp, tillägger han.
"En rejäl felbedömning"
När det gäller Riksbanken kan situationen ha förvärrats för kronan av att Stefan Ingves och hans direktion var sena ur startblocken med räntehöjningarna, enligt Bergqvist.
Riksbanken dröjde till den 28 april i år med att höja styrräntan från noll. Då hade svensk inflation enligt måttet KPIF – där boräntor räknats bort – lyft till över 6 procent och legat tydligt över Riksbankens mål på 2 procent i nio månaders tid.
KPIF-inflationen har sedan dess fortsatt uppåt till nästan 10 procent och väntas inte vända nedåt förrän en bit in i nästa år.
– Riksbanken gjorde en felanalys av inflationen. Det var det många som gjorde, men detta är ju centralbankernas uppgift. Det är ju där kompetensen och kunskapen ska finnas, säger Bergqvist.
– De har uppenbarligen inte haft förståelse för inflationen och dess drivkrafter och dynamik. Det har varit en rejäl felbedömning.
Bergqvist är även kritisk till vad han beskriver som “slentrianmässiga” stödköp av värdepapper.
– Det borde man ha stoppat tidigare.
"Inte bra för svensk ekonomi"
Enligt Bergqvist är fördelarna med en försvagning av kronan i nuläget begränsat.
– Att kronan försvagas ytterligare nu ger inte så mycket hjälp till svensk exportindustri. Däremot förvärrar det inflationsproblemet. Ovanpå höga energipriser och högre räntor blir importerade varor dyrare i kronor.
– Den här svaga kronan är inte bra för svensk ekonomi.
Han ser dessutom allvarliga långsiktiga problem med en svag krona, då det kan fungera som dopning av svensk exportindustri.
– En undervärderad krona sätter svensk exportindustri i någon typ av skyddsbubbla. Då känner de inte trycket och behovet av strukturförändringar, som finns där ute. Då uppstår risken att vi tappar i konkurrenskraft, framförallt när kronan så småningom kommer tillbaka till normala nivåer.
– Det kan bli ett bryskt uppvaknande.