– Det går framåt, men inte tillräckligt fort, säger Maria Sjödin vid miljö- och arbetarskyddsorganisationen Fair Action.

Oönskad beröring, nedsättande ord och chefer som kräver sexuella tjänster i utbyte mot högre lön. Det är vardagen för många av de kvinnor som jobbar i indiska klädfabriker, där flera svenska modebolag har verksamhet, enligt en rapport med vittnesmål som publicerades förra året.

"Inte prioriterat frågan"

Rapporten är en del av underlaget i den nya granskning som gjorts av Fair Action, där man tittar på hur modeföretag i Sverige arbetar för att förebygga sexuellt våld och trakasserier i fabriker i länder som Indien, Pakistan och Bangladesh. I granskningen framgår det att fem av de sex undersökta företagen – Gina Tricot, Åhléns, Cellbes, Indiska och Nelly – inte nämner könsbaserat våld och sexuella trakasserier i sin riskanalys av mänskliga rättigheter.

Det enda undantaget i sammanhanget är Kappahl.

– Företagen använder sig av feministiska formuleringar om att lyfta och stärka kvinnor. Men efter att ha tittat på hur de hanterar risken för att kvinnor utsätts för trakasserier i fabrikerna så framgår det att man inte har prioriterat den frågan, säger Maria Sjödin.

Hon påpekar också att företag enligt FN har ansvar för hur arbetsvillkoren ser ut hos de aktörer man handlar med.

TT: Kan det här ha att göra med att man inte vill riskera ökade kostnader?

– Det får man nästan fråga företagen om. Men rent generellt har vi sett att drivkrafter inom näringslivet för att jobba med hållbarhetsfrågor inte är tillräckligt starka.

"Saknas lagstiftning"

Hur de enskilda företagen väljer att förhålla sig till kvinnors rättigheter på arbetsplatsen är dock inte den huvudsakliga frågan, enligt Maria Sjödin. I stället handlar det om hur lagstiftningen ser ut.

– Vår analys är att de företagen inte gör tillräckligt eftersom det saknas lagstiftning.

Ett lagförslag om att företag ska tvingas ha större koll över hela värdekedjan ligger för närvarande på EU:s bord och inkluderar bland annat skrivningar om mänskliga rättigheter.

– För vår del innebär lagstiftning på EU-nivå ett jättesteg i rätt riktning eftersom de huvudsakliga drivkrafterna framför allt handlar om att göra vinst, det står ju i aktiebolagslagen. Därför behövs det tuffare lagar om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och klimat och miljö. Det går framåt, men inte tillräckligt fort, säger Maria Sjödin.