Det nya avtalet innebär en lönehöjning på 7,4 procent fördelat på två år: 4,1 procent det första året och 3,3 procent det andra året. Det är så bra det kan bli, enligt Torbjörn Johansson.
– I väldigt svåra tider motsvarar detta en kraftig matkasse till. För många är detta väldigt välkommet, särskilt med tanke på avtalets lägstalönesatsning. Det är så bra det kan bli i det här svåra läget, utan att öka på inflationen eller riskera Sveriges konkurrenskraft.
Äventyrar inte ekonomin
Det gamla avtalet löpte ut på fredagen, den 31 mars, och flera timmar före midnatt hade det nya avtalet presenterats.
– Vi skryter om den svenska modellen, och den är väldigt bra. Här har man nått en överenskommelse som arbetsgivarna kan hantera, som inte äventyrar svensk ekonomi. Vi underlättar i en svår situation och om inflationen faller, som alla förväntar sig, börjar köpkraften öka nästa år, säger Torbjörn Johansson och fortsätter:
– Men ja, jag är förvånad. Jag trodde att man skulle nå fram, men att det skulle ta längre tid.
Transport utanför
Inför avtalsrörelsen hade 13 av LO:s 14 förbund samordnat sig i sina lönekrav, som låg på 4,4 procent för det kommande året. Transport ville driva högre lönekrav och ställde sig utanför samordningen. Nu finns det så kallade märket – och det kommer inte att tas emot med jubel i alla led.
– Jag har stor respekt för det. Detta är den svåraste avtalsrörelsen sedan andra världskriget. Människor som tappat tio procent i köpkraft kan inte vara nöjda – det är normalt. Men det går inte att trolla. Börjar vi kompensera oss fastnar vi i inflationen på riktigt, och det är ett elände att ta sig ur.
Torbjörn Johansson pekar alltså på ökad köpkraft nästa år. Men vad talar för det?
– Det borde inte finnas något som är inflationsdrivande nu. Nu när köpkraften går ned inser i princip alla att det inte går att höja priserna mer och världsmarknadspriserna har redan fallit. Faran borde vara över i Sverige, säger Torbjörn Johansson.