Det råder inga tvivel om att fattigdomen kommer att öka i Sverige under vintern, enligt Carina Mood, professor i sociologi vid Stockholms universitet och forskningsledare vid Institutet för framtidsstudier.
Men hur kan vi se om den ökar? I Sverige är det Statistiska centralbyrån (SCB) som tar fram statistik kring fattigdom, eller risken för det, och använder sig då av olika mått. Två vanliga mått baseras på inkomster.
Det första är det relativa inkomstmåttet, även kallat låg ekonomisk standard, ett EU-mått som mäter hur många som har en inkomst som ligger under 60 procent av medianinkomsten i samhället. Om man utgår från detta mått är det däremot inte säkert att fattigdomen kommer att öka, utan den kan i stället minska.
– Det är väldigt troligt att den reala medianinkomsten går nedåt eftersom fler har råd med mindre. Då flyttar man också gränsen nedåt, säger Carina Mood.
Bör vara observant
Det relativa inkomstmåttet behöver däremot inte vara missvisande, enligt Johan Lindberg, som är utredare på SCB. Men om vi skulle gå in i en svår lågkonjunktur bör man vara observant.
– För då kan inkomsterna minska i samhället när fler blir arbetslösa och börjar gå på a-kassa, vilket skulle kunna innebära att medianinkomsten går ned och att färre eventuellt klassas som fattiga.
Det andra är det så kallade absoluta fattigdomsmåttet, eller låg inkomststandard, och beskriver hur väl hushållens inkomster räcker till för att betala nödvändiga omkostnader.
– Här mäter man i stället konsumtionen och vad det kostar att konsumera olika varor. Då skulle man kunna se en direkt större påverkan i det läget som vi är i nu, säger Johan Lindberg.
Få med kontantmarginal
Ytterligare ett mått som används i Sverige kallas för allvarlig materiell och social fattigdom, och mäter de svårigheter som hushåll har för att få ihop sin ekonomi. Statistiken utgår från insamlad data i form av enkätsvar från hushållen.
– För att vara i materiell fattigdom har du till exempel inte råd med att äta lagad mat varje dag, värma upp hemmet eller byta ut slitna skor. Ekonomisk nöd kan handla om att ha svårt att betala sina räkningar eller att inte kunna ha en kontantmarginal om något oförutsett skulle inträffa, säger Carina Mood.
Med kontantmarginal menas att inte kunna skaffa fram 13 000 kronor på en månad om något oförutsett skulle inträffa, som att till exempel tvättmaskinen eller kylen går sönder. Eller att få hem en dyr elräkning.
Enligt de senaste siffrorna från förra året var det 18 procent av befolkningen som inte hade en sådan kontantmarginal. Andelen som levde i materiell fattigdom var däremot betydligt lägre, närmare två procent.
– En marginal på 13 000 kronor är en rätt stor en, men det är ändå oroväckande många som saknar en sådan marginal, säger Carina Mood.
Kan dröja länge
Till följd av prisökningarna kommer fattigdomen som sagt mest troligt att öka, men det kan dröja ett bra tag tills vi ser det svart på vitt. SCB:s statistik för låg ekonomisk standard och det absoluta fattigdomsmåttet kan komma först 2024, när SCB utgår från inkomstdeklarationer från Skatteverket. För att se hur elpriserna slår under början på nästa år får vi vänta ännu längre.
Eftersläpningen i statistiken är ett stort problem, enligt Carina Mood.
– För de som vill åtgärda problemet, alltså politiker och myndigheter, så är det helt poänglöst att veta hur det såg ut 2022 först 2024. Om man inte vet vilka som har det svårt och hur svårt de har det så kan det bli så att de mest röststarka får hjälp, i stället för de som behöver det som allra mest.
Årets siffror om allvarlig materiell och social fattigdom dröjer däremot inte lika länge, utan troligtvis kan de komma att publiceras i vår. Här tror Johan Lindberg att vi kan komma att få se en en effekt redan nästa år.
– Här syns utgifterna som hushållen har, som amorteringen på skulder och uppvärmning av bostaden. Så en svängning kan vi säkert få se redan i de nästa siffrorna, säger han.