Bland börsens 30 största företag har sju verkställande direktörer, vd, ingen kortsiktig rörlig ersättning i sina anställningsvillkor, bland annat bankcheferna. Några bolag redovisar inga mätbara mål för bonusen alls.
Men bland övriga 20 bolag har cirka hälften av vd:arna ett intäktsmål som kriterium för bonusen. 80 procent har dessutom någon form av resultatmål, enligt en sammanställning från Novare Pay över vilka parametrar som styr vd:s bonus.
Förändring?
Enligt Erika Andersson, vd på Novare Pay, så gäller siffrorna 2021, men förändringarna av bonuskriterierna brukar vara trögrörliga. Hon har ingen direkt åsikt om hur de är utformade.
– Men vi får se om det här blir en stor fråga, om det blir en förändring.
Börsjättarnas resultat från fjolåret kan grovt sammanfattas med i många fall rekordintäkter och goda vinster i kronor räknat, där inflationen satt stora avtryck. Men lönsamheten var ofta sämre, det vill säga sämre vinst per såld vara eller tjänst. Fast de sämre marginalerna syns inte direkt i vd:arnas bonusutfall.
Det gäller exempelvis kullagerbolaget SKF, lastbilsbjässen Volvo och mjukpappersföretaget Essity. De har alla haft kraftiga intäktslyft, varav en stor andel som en följd av höjda priser, men sämre lönsamhet under 2022.
Fel koppling, fel resultat
SKF-chefens Rickard Gustafson bonus landade på närmare tio miljoner kronor, enligt vad bolaget kostnadsfört på 2022 i årsredovisningen. Den fasta lönen låg på 14,6 miljoner kronor. Volvochefen Martin Lundstedt fick en fast lön på 17,5 miljoner och kort- och långsiktiga bonusar på drygt 33 miljoner kronor. Essitychefen Magnus Groths bonus steg från drygt en miljon kronor 2021 till 14,7 miljoner kronor i fjol, enligt årsredovisningarna.
– Det är en problematik som man kan erkänna både ur ett ekonomiskt och moraliskt perspektiv, säger professor Joakim Sandberg, forskare på både ekonomi och filosofi vid Göteborgs universitet.
Han ifrågasätter om bonusarna styr rätt:
– Om man kopplar bonusprogram till fel sak får man fel resultat helt enkelt, säger professor Joakim Sandberg,
– Bara för att intäkterna har ökat på grund av inflationen är det inte säkert att det har gått bra för företaget. Det är heller inte ens säkert att det måttet mäter vad som är bra för ägarna, säger han.
Finanskrisen styrde fel
Han påminner om finanskrisen där banktoppar hade belönats för att ta alldeles för höga risker. I efterspelet till bankkrisen 2008 stramade myndigheterna upp hur bonussystemen fick se ut.
– Man ville då att bonusar och samhällsnyttan skulle gå hand i hand.
Ur företagsägarnas och styrelsernas perspektiv är bonusarna till för att få sina vd:ar att jobba så hårt som möjligt och åt rätt håll.
– Det går förstås inte att säga att det är just därför de har höjt sina priser. Det gör de ju för att hålla vinsterna intakta, säger Sandberg.
Men inflationen kan ha lönat topparna utan att de direkt har gjort sig förtjänta av det. Och det kan förstås sticka folk i ögonen, resonerar Sandberg.
Dela på bördan
Ur ett vidare etiskt perspektiv ställer sig Joakim Sandberg frågan om vem som ska bära bördan av den här krissituationen:
– Om företagen bara skickar vidare den här prisökningen till konsumenterna och företagen tar precis samma procent som förut - där tycker jag det finns en affärsetisk fråga. Företag som går bra kan själva välja att ta en del av den här bördan för krisen.