Från banker och andra företag haglar undersökningar som visar på att svenskarnas ekonomiska oro har ökat. Nu senast Ica-banken, som låtit Kanthar Public fråga runt 1 000 personer bland annat om hur ofta de upplever "ekonomisk ångest". 17 procent svarade att de känner så flera gånger i månaden.
Men vad är egentligen ekonomisk oro, och vad är ångest? Gustav Almqvist, psykolog och forskare i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, förklarar att oron handlar om våra tankar.
– Det är tankemässigt och handlar om framtiden. Man oroar sig för hypotetiska saker som kan hända. Även om det stannar vid tankar kan det vara nog så jobbigt.
Ångest, däremot, är något annorlunda.
– Den tar sig kroppsliga uttryck. Man reagerar fysiskt, som att det kryper i kroppen och att man känner sig uppjagad. Man kan svettas och få högre puls.
Överlevnadsmekanism
Oron är egentligen en överlevnadsmekanism, förklarar han. Den ska göra oss vaksamma – ajaj, det här kan gå dåligt – och få oss att agera.
– Den blir ett problem om den hindrar oss i vardagen. Men vi har skäl att vara oroliga för ekonomin nu. Räntan går upp och kostnaderna ökar.
Fast det gäller att kunna skilja oro som inte leder någonvart från konstruktiv oro.
– Om oron får oss att handla och agera, som att sälja grejer man inte behöver och säga upp onödiga abonnemang, då är den konstruktiv. Men om man bara ältar saker utanför sin kontroll är det inte bra. Som vad Riksbanken tänker göra med styrräntan, till exempel. Det kan vi inte påverka.
Han berättar om ett knep som lärdes ut på psykologutbildningen för att undvika malande tankar som inte leder någonvart.
– Det kallas tvåminutersregeln. Om man lagt mer än två minuter på att tänka och grubbla på något, och detta inte fört en närmare lösningen, då ska man släppa det. Om det är utanför ens egen kontroll är det bättre att låta sig distraheras och sätta på teven, säger Gustav Almqvist.
Per Kristensson, professor i konsumentpsykologi och innovation vid Karlstads universitet, förklarar att vår oro bottnar i att vi vädrar förändring när ekonomin blir sämre. Vi måste ta bort eller ändra på våra invanda beteenden och aktiviteter för att spara pengar, och det gillar vi inte.
– Vi har vant oss vid ett beteende och införlivat det med våra liv. När vi måste ta bort det så blir det jobbigt och deppigt, säger Per Kristensson.
Fast han ser också oron som en potentiell fördel. Den gör att vi blir medvetna och agerar. Den gör också, i bästa fall, att vi blir mer öppna om bekymren och pratar med andra. Att prata om problemen är bra, förklarar han.
– Men oron är dålig om vi ägnar oss åt verklighetsflykt, som att ta till flaskan eller ta sms-lån.
Livsglädje och gemenskap
Fast när det gäller vilka åtgärder vi faktiskt bör vidta för att komma på fötter finns lite olika meningar. Vissa menar att man ska dra in på precis alla nöjen för att spara. Men Per Kristensson berättar om Nobelpristagaren Daniel Kahneman, som lanserat en teori om rosaskimrande livsglädje och gemenskap som ledstjärna för det som bör prioriteras ekonomiskt.
Dyra prylar, tjusiga hus och fina kläder ger inte samma mening för oss som sociala sammanhang, enligt Kahnemans och andra psykologers forskning. Dessutom tenderar vi att lägga ett rosa skimmer över våra minnen då vi varit med andra människor i sociala sammanhang, så att de framstår som mer positiva i efterhand. Oavsett hur det egentligen var. Därför kan man fundera över vad som är mest värt att prioritera i ekonomiskt tajta tider, förklarar Per Kristensson.
– En mysig fika på stan leder till samvaro och gemenskap, och det ger livsglädje. Huslånet eller billånet ger inte samma livsglädje när man betalar det. Man kanske inte ska ha så dyra saker, och i stället lägga sina pengar på sociala aktiviteter, säger Per Kristensson.