Kriget i Ukraina har riktat strÄlkastaren mot betydelsen av artilleri i en krigssituation. Varje mÄnad avfyrar de ukrainska pjÀserna omkring en kvarts miljon granater mot de ryska stÀllningarna, enligt amerikanska bedömningar.
ââFör 18 mĂ„nader sedan var en stor bestĂ€llning pĂ„ artilleriammunition 10 000 granater. I dag har vi förfrĂ„gningar pĂ„ betydligt större volymer, sĂ€ger Björn Andersson vid Nammo, som Ă€gs av norska staten och finlĂ€ndska halvstatliga Patria, och som tillverkar granater i bland annat Karlskoga.
I mars lovade EU att skicka en miljon 155-millimetersgranater till Ukraina inom ett Är. Förutom att ta frÄn egna lagren skulle de upphandlas, och mer lÄngsiktigt sÀtta fart pÄ den inhemska produktionen, som i de flesta fall varit anpassad för fredstid.
ââDet vet alla som Ă€r inne i branschen att det kommer man inte komma i nĂ€rheten av. Om det Ă€r naivitet eller politiska utspel kan jag inte svara pĂ„, sĂ€ger Björn Andersson.
LĂ„ng leveranstid
Samtidigt har lĂ€nderna sjĂ€lva i och med kriget förstĂ„tt behovet av att ha de egna lagren vĂ€lfyllda. De fyra stora tillverkarna i Europa â tyska Rheinmetall, brittiska BAE Systems (dĂ€r Bofors ingĂ„r), franska Nexter och nordiska Nammo â gör enligt Andersson totalt omkring 400 000 granater om Ă„ret, dĂ€r behovet Ă€r 2 miljoner.
LĂ€gger ett land en bestĂ€llning pĂ„ 155-millimetersgranater levereras de nĂ„gon gĂ„ng framĂ„t 2028â2029.
Han sÀger att Nammo investerar mer Àn hela vinsten pÄ 750 miljoner norska kronor i Är och förra Äret för att öka produktionen, men att det trots det bara Àr "skrap pÄ ytan".
ââI Europa skulle ammunitionsindustrin behöva sjudubblas pĂ„ artillerigranater för att bĂ„de försörja Ukraina och kunna ha en styrketillvĂ€xt. Det Ă€r liksom inte 10â30 procent som ska öka, det Ă€r 700 procent.
Problemen med att öka produktionen Àr flera. Det rÄder brist pÄ rÄvaror som krut och sprÀngÀmnen, det behövs köpas nya maskiner som byggs efter bestÀllning. Och man behöver anstÀlla.
ââDet saknas explosivĂ€mneskompetens, i synnerhet inom vissa omrĂ„den. Det Ă€r inte lĂ€tt att snabbt fĂ„ in personal i den hĂ€r produktionen. Det Ă€r ett hantverk som krĂ€ver tid och speciell kunskap, sĂ€ger Robert LimmergĂ„rd, generalsekreterare för branschorganisationen SĂ€kerhets- och försvarsföretagen (SOFF).
Nya fabriker
För att fylla behoven skulle helt nya fabriker behöva byggas. DÄ rör det sig om mÄngmiljardbelopp och tillstÄndsprocesser som kan ta flera Är.
ââI grunden Ă€r i stora bristen pengar. Och Ă€ven om man fĂ„r pengar sĂ„ tar det flera Ă„r att bygga upp kapaciteten, sĂ€ger Björn Andersson.
Lösningen han ser Àr att fler lÀnder, likt Finland och USA, Àger egna produktionsanlÀggningar.
ââDen enda chansen att fĂ„ ordning pĂ„ detta Ă€r att lĂ€nder mĂ„ste vĂ€nja sig vid tanken pĂ„ att Ă€ga ammunitionsfabriker. Det finns inga företag som har det kapitalet för att investera pĂ„ att fĂ„ upp produktionen, sĂ€ger han.