Han vill sätta bilden av sin organisation och näringslivet som aktörer som vill driva på klimatarbetet, inte bromsa det.

– Vi vet att vi har en enormt stor möjlighet i detta, och vi har en stor roll. Men det gäller att politiken också går från höga ambitioner till att vara beredda att vara med och realisera det här, säger Jacke till TT.

På frågan om han anser att klimatmålen är för ambitiösa säger han att de är de "vi ska ha".

– Men om vi inte accelererar tempot kommer vi definitivt inte att nå målen, säger han och avser ibland svåra beslut som omställningen kräver för till exempel nya industrier där klimatnytta måste vägas mot påverkan på miljön.

Tempot är beroende, menar han, av snabbare tillståndsprövningsprocesser ("de måste kapas med hälften") och en trygg elförsörjning.

Det handlar om sådant som tillstånd för nya gruvor för eftertraktade metaller för omställningen, slutförvar av utbränt kärnbränsle, Cementas kalkbrytning och utbyggnad av elförsörjningen. Flaskhalsar i elnätet måste byggas bort. Brist på kapacitet får inte hindra nya investeringar som fossilfria stålverk eller batterifabriker.

Ett monster

Förre näringsministern Anders Sundström (S), numera gruvbolagsordförande, har talat om miljöbalken som "ett monster". Jan-Olof Jacke ser tre huvudproblem. Förutom att det kan ta tio år att få ett tillstånd handlar det andra om förutsägbarhet.

– Det är väldigt svårt att som företag veta "om jag kan bevisa allt detta, får jag då godkänt?"

– Tredje problemet är de närmast obegränsade möjligheterna att, utan bevisbörda, överklaga.

I en uppmärksammad dom har Mark- och miljödomstolen sagt nej till LKAB:s ansökan om att öka produktionen i Kiruna och i en annan har Mark- och miljööverdomstolen avvisat Cementa om fortsatt och utökad brytning av kalksten. LKAB ansågs inte ha skött samrådet med berörda korrekt och Cementas miljökonsekvensbeskrivning höll inte måttet.

Från näringslivshåll har kritiken handlat om svårtydd lagstiftning och sena domstolar medan miljöjurister talat om bolag som inte gjort hemläxan och kanske trott att de var för stora för att få nej.

Inte nonchalanta

– Jag kan inte tro att de är nonchalanta med så stora tillstånd, säger Jan-Olof Jacke.

Miljöregler ska vara strikta och hårda. Men samhället måste klara av målkonflikterna, att väga intressen mot varandra. Stora investeringar har alltid miljöpåverkan.

– Om vi inte är beredda att göra några små uppoffringar för en väldigt stor nytta då kommer vi inte igenom den här klimatutmaningen.

Mot Jackes resonemang står att samer inte ser det som en liten uppoffring att rennäringen störs för att en gruva ska kunna öppnas. För kalkbrytningen på Gotland är grundvattnet en fråga, på andra håll kan det gälla naturvärden.

Rädda kärnkraften

Jan-Olof Jacke ser tillsvidare kärnkraften som en omistlig del i elförsörjningen, en garant för elkraft när andra, väderberoende energislag producerar mindre. Han vill se ordet förnybar utbytt till fossilfri i målen för elproduktionen 2040.

Begränsningar för att bygga nya reaktorer bör bort och siktet vara inställt på att förlänga livstiden för de reaktorer som finns med flera decennier bortom 2040. En marknad för systemtjänster kan göra kärnkraften till en bra affär.

– När man (läs: regeringen) säger att det inte finns något förbud mot att investera i kärnkraft men samtidigt har kvar målet om förnybar energi och vägrar att fatta beslut om slutförvaret – det blir dubbelmoral i det, säger Jan-Olof Jacke och kallar det oansvarigt.

Svagt av regeringen

Han vill att regeringen sluter upp bakom de dryga tio EU-länder som just nu driver på, intensivt, anförda av kärnkraftsberoende reaktorbyggaren Frankrike, för att kärnkraft ska klassas som hållbar investering i EU:s taxonomi för klimatomställning.

– Det är svagt att den svenska regeringen inte står upp för det.