Joa Bergold, utredare på den samhällspolitiska enheten på LO, har undersökt hur arbets- och familjepolitiken fungerar för arbetare. Hon konstaterar att det är svårt för många.

– Det viktigaste är att barnomsorg inte är tillgängligt för alla. De som arbetar utanför kontorstid har inte rätt till barnomsorg, säger hon.

Visst, det finns kommuner som erbjuder sådan, men ofta ställs då hårda krav.

– Det kan till exempel vara att man ska kunna visa att ens mamma inte kan ta hand om barnen, eller att man måste lämna in vistelsescheman sex veckor i förväg. Det är en stor orättvisa, och det hindrar folk från att jobba i yrken där de behövs.

Hård styrning och minutpassning

Många arbetaryrken är också hårt styrda både till tid och plats, förklarar hon. Som vårdpersonal och busschaufförer, de kan inte arbeta hemifrån för att det passar dem bättre, som många tjänstemän kan göra.

– Grupperna dras isär. Tjänstemän får det mer flexibelt, men arbetare är fortfarande styrda.

Till det kommer de otrygga anställningarna, som ofta är på deltid. Enligt LO arbetar nästan hälften av arbetarkvinnorna deltid, mot 24 procent i tjänstemannayrken. Bara 40 procent av arbetarkvinnorna har sin anställning på heltid, för männen är andelen 70 procent.

– Framför allt är det kvinnor i arbetaryrken som inte har en heltidsanställning i botten. Kvinnliga tjänstemän går ned i tid, men så ser det inte ut för kvinnor i arbetaryrken.

Heltid ska vara norm

LO har som ett prioriterat krav att heltidsanställningar ska vara norm, men ännu är det en bra bit kvar.

– Många i arbetaryrken säger också att de inte skulle orka med heltid, eftersom arbetsvillkoren är för tuffa.

Föräldraförsäkringen behöver också ändras och göras mer rättvis, enligt LO. Som det är nu kan få arbetare spara föräldradagar efter det att barnet fyllt fyra. De har helt enkelt inte råd, förklarar Joa Bergold.

– En ny föräldraförsäkring behövs, med årliga dagar som stärker upp antalet dagar, säger hon.