Senast Tyskland tilldelades epitetet "Europas sjuke man" var 1999 när landet försökte navigera genom de kostsamma utmaningarna som den ekonomiska återföreningen mellan öst och väst innebar.
En statisk arbetsmarknad ihop med dämpad exportefterfrågan fick arbetslösheten att nå över 10 procent. Då genomfördes en rad reformer inom bland annat pensions- och skatteområdet som positionerade Tyskland som Europas ekonomiska motor.
Nu tycks det vara dags igen. Den senaste tiden har flera dystra besked sköljt över Berlin: alltifrån försämrat affärsklimat och försvagad industrikonjunktur till stagnerad tillväxt och nedskrivna BNP-prognoser.
Internationella valutafonden (IMF) pekar ut Tyskland som det enda landet i G7 som kommer att uppleva en minustillväxt i år. Tysk ekonomi beräknas därtill växa långsammare än USA, Storbritannien, Frankrike och Spanien de kommande fem åren.
Underpresterat länge
Men är beskrivningen av Europas största ekonomi rättvis?
– Frågan är snarare varför domen inte har kommit tidigare. Tysk ekonomi har underpresterat euroområdets genomsnitt utifrån nästan alla mått de senaste fem åren, säger analysfirman Oxford Economics Tysklandsekonom Oliver Rakau.
Han pekar på att tysk ekonomisk underprestation började redan runt 2018, men att det överskuggades av bekväma syndabockar som pandemin.
Brist på kvalificerad arbetskraft
Oliver Rakau hävdar att två grundläggande problem är arbetsutbud och yrkesomfördelning.
– Till skillnad från sent 1990-tal är efterfrågan på arbetskraft mycket hög nu. Men kvalificerad arbetskraft som överensstämmer med företagens behov är en bristvara.
I förra veckan samlades förbundskansler Olaf Scholz regering på Mesebergs slott, deras motsvarighet till Harpsund, för att diskutera det ekonomiska läget.
Finansminister Christian Lindner presenterade då ett par förslag: skattelättnader för företag, mindre byråkrati och mer digitalisering.
Vettiga idéer, enligt Oliver Rakau, men långtifrån tillräckliga.
– Det kommer inte att förändra den makroekonomiska utvecklingen. En snabblösning saknas när problemen är strukturella.
Stora reformbehov
Få förnekar att Tysklands reformbehov är påtagliga. Landet har underinvesterat i allt från vägar och broar till digital infrastruktur. Dessutom behöver energiförsörjningen lösas när billig rysk gas inte längre flyter och kärnkraftverken stänger, vilket har bäddat för kolets återkomst som inslag i energiproduktionen.
Att koalitionsregeringens två ytterligheter – De gröna och liberala FDP – ständigt motarbetar varandra underlättar däremot inte det nödvändiga reformarbetet.
Tyskland är Sveriges största handelspartner om import och export slås ihop. Att svensk ekonomi påverkas av det rådande läget är givet, enligt Ralph-Georg Tischer, vd på Tysk-svenska handelskammaren.
– Det får konsekvenser för alla grannländer vars näringsliv är sammankopplat med det tyska. För Sveriges del späds problemen på av växelkursen, säger han.
– När tysk ekonomi försvagas drabbar det affärerna för många företag med utrikeshandelskopplingar till Tyskland. Nu hoppas vi att Tyskland även denna gång har kraften, disciplinen och den politiska viljan att dra sig självt, och i slutändan också sina grannländer, ur svackan.