Hur är det egentligen med företagen, driver inte deras vinstmarginaler på inflationen lika mycket som lönerna? Ska aktieägarna vänta sig aktieutdelning när tiderna är svåra?
LO:s uppfattning är entydig. Alla måste dela solidariskt på ansvaret, enligt avtalssekreteraren Torbjörn Johansson. Martin Wästfelt, förhandlingschef på fackförbundet Unionen, håller med.
Visst behöver löntagarna hålla tillbaka kraven, utan att för den skull avsäga sig sin andel av produktionsresultatet, tycker han.
Stopp för bonusar
– Företagen kan inte heller höja bonusar och löner till direktörerna nu. Då finns inte acceptansen hos löntagarna. Likadant är det med stora vinster och utdelningar, säger han.
Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi vid Stockholms universitet och seniorforskare vid Institutet för näringslivsforskning, tycker att det är rimligt att både företagens vinster och ökade reallöner påverkas negativt av inflationen.
– Bördan av inflationen bör fördelas, säger han.
Men om löntagarna försöker behålla sina reallöner alltför mycket kan vinsterna påverkas alltför negativt.
– Då får löntagarna förlusten ändå i form av arbetslöshet, säger Lars Calmfors.
John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, tycker att återhållsamhet är viktigt nu.
– Lönekontrakt är ofta långa, och lönebildningen är en så stor del av kostnaden för ett företag. Om den prisar in inflation under flera år framöver så kan det driva på inflationen.
Men svenska fack är ansvarsfulla, tycker John Hassler.
Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, ser också att stora löneökningar nu skulle få svåra effekter både för företagen, löntagarna och för ekonomin i stort.
Varsel
– Det är viktigt att behålla livskraftiga företag. Då det börjar synas minskade intäkter kommer de att börja varsla personal, säger han.
Företagen tar redan sin del av bördan, enligt honom. Många har det riktigt tufft.
Visst kan löntagare tycka att det är stötande att de blir utan löneökningar medan direktörer och aktieägare får bonusar och utdelningar.
– Det kan jag förstå. Men det är rimligt att aktieägare får utdelning då de investerat och tagit risk.
Han ser aktieutdelning och ersättningar som en nödvändig del av marknadsekonomin, och att detta är viktigt att för att locka hit multinationella företag till Sverige.
– Då skapas jobb och välfärd, säger Sven-Olov Daunfeldt.
Lars Calmfors ser också att en del företag kan få det besvärligt.
– Elproducenterna går bra, och vissa råvaruproducenter. Men sedan är det staten som gör de stora vinsterna på höjda elpriser i form av flaskhalsintäkter som går till Svenska Kraftnät, 90 miljarder kronor har nämnts. Det är drygt 1,5 procent av BNP, säger Lars Calmfors.
Statliga pengar
Han tycker att en del av de pengarna ska återföras till löntagarna.
– Det behövs för att realinkomsterna inte ska falla alltför mycket för vissa grupper. Men stöden bör inte bli för stora, då upprätthåller man köpkraften för mycket.
Han förklarar att just detta var ett fel som gjordes under oljekrisen 1974, och som gjorde att det slutade i en lång inflationsspiral.
– Då oljepriset steg genomfördes en starkt expansiv finanspolitik med mycket stöd. Det drev på inflationen, säger han och hoppas att vi är klokare nu.
Han tycker att facken verkar förstå risken med en prislönespiral.
Fast det finns också en fara i att löneavtalen blir alltför återhållsamma, förklarar han.
– Det är en balansgång. Den misslyckades 1974, då prisökningarna sköt fart. Löneavtalen blev förhållandevis återhållsamma då, jämfört med prisökningarna.
– Man hade underskattat löneutrymmet i företagen. Det gjorde att det blev stor lokal löneglidning. När avtalet för 1975-76 slöts så exploderade de avtalsmässiga löneökningarna, säger Lars Calmfors.