In i det sista spekulerades det – skulle LO:s 14 förbund kunna enas om gemensamma krav inför den kommande stora lönerörelsen, i tider av skenande inflation som ätit upp mycket av tidigare lönepåslag?
Några siffror om vilka lönekrav förbunden kommer att ha finns inte ännu, de väntas komma om någon vecka, oklart exakt när än så länge.
– Det är viktigt att vi inte sätter en siffra redan i dag, det kan hända så oerhört mycket ännu, säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson och lyfter vad hon kallar en nyhet i överenskommelsen.
LO ska inte bara stirra sig blinda på hur det går för företagen.
– Vi följer nu även utvecklingen i samhället, säger Gideonsson och syftar på politikerna.
– Hur resonerar regeringen? Vi har inte hört ett enda förslag än så länge som faktiskt skulle underlätta för de som har det allra sämst.
Höjda golv
Det LO-familjen hittills är enig om är principerna, ett första steg, att de lägst avlönade ska få mer i procent räknat. Det påminner om tidigare avtalsrörelser, nu har låglönesatsningen kryddats något ytterligare, med krav på att golven i avtalen höjs mer än lönerna i stort.
– Framförallt har vi enats om en låglönesatsning, säger hon.
LO-gänget är också överens om att industrin, som brukligt de senaste 25 åren, går först och sätter det så kallade lönemärket som resten av arbetsmarknaden sedan har anpassat sig till. Däremot återstår lönekravens storlek. Och det är inte så bara, så överenskommelsen i dag kan stjälpas om vissa förbund tycker att industrifackens krav är för låga.
Dåligt med "fritt race"
IF Metalls ordförande Marie Nilsson är nöjd över det fortsatta stödet för industrinormeringen från de andra förbunden.
– Det finns en djup förståelse och acceptans, säger hon, men konstaterar också att nivåerna i lönekraven blir avgörande för om samordningen ska hålla.
Men ett "fritt race" är inget bra alternativ, resonerar hon.
Arbetsgivarna välkomnar enigheten och där industrin sätter märket.
– Bra för LO att de kommit överens i ett första steg, som de säger. För oss är det mest intressanta vad nästa steg blir, där det ska sättas siffror på det här, säger Svenskt Näringslivs förhandlingschef Mattias Dahl.
Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf skriver i en kommentar:
"Vi konstaterar att LO är samordnat och det positiva med det är att det kan ge bra förutsättningar för förbundens förhandlingar inom Industriavtalet. Vi ser att det finns en enighet inom LO om att industrin ska normera".
Tidigare bråk
I de föregående avtalsrörelserna har det knorrats allt mer. Facken inom grupperingen 6F, samt Pappers, Transport och Kommunal, har velat göra sig av med industriavtalets bojor och kräva högre egna löneökningar.
De oftast stridbara facken inom gruppen 6F - Byggnads, Seko, Fastighets, Målarna och Elektrikerna - skriver nu i ett särskilt utlåtande till samordningsbeslutet att det blir de specifika siffersatta avtalskraven som blir avgörande:
"Vi har i dag sagt ja till en modell men vi kan inte här och nu förbinda oss till att säga ja till en LO-samordning utan att veta förutsättningarna fullt ut", skriver de fem ordförandena.
Facktopparna är också hårt ansatta av många medlemmar som tycker att inflationens härjningar ska kompenseras. Marie Nilsson har full förståelse för det och inser att det är svårt att pedagogiskt förklara varför löntagarna ska betala med urgröpta plånböcker för att rädda samhällsekonomin från en pris- och lönespiral.
Susanna Gideonsson menar att LO behöver veta att även andra aktörer tar sitt ansvar och nämner Svenskt Näringsliv, arbetsgivare och regering.
– Många har det mycket kärvt. Hur tänker de ta sitt ansvar för att se till att vanligt folk klarar sig genom vintern som kommer? säger hon.