Rapporten från Stiftelsen The Global Village om svensksomalierna är en dyster läsning. De som bor i Sverige men är födda i Somalia, eller har somaliska föräldrar, är cirka 110 000 personer. Det är drygt en procent av Sveriges befolkning. Ungefär lika många som folkmängden i mellanstora städer som Halmstad, Eskilstuna eller Borås.

Men svensksomalierns tillvaro skiljer sig från genomsnittssvenskens.

Knappt hälften har jobb

Arbetslösheten bland svensksomalierna är mycket hög. Inte ens hälften, 48 procent, av dem mellan 20 och 64 år hade ett arbete att gå till 2018. Motsvarande siffra för alla svenskar var nästan 80 procent.

– Det är en av de stora utmaningarna. Trots att andelen med arbete har blivit nästan dubbelt så stor som 2013 så hittar fortfarande många inte till arbetsmarknaden, säger Ahmed Abdirahman, vd och grundare av Stiftelsen The Global Village som bland annat arrangerar Järvaveckan.

Han berättar om fördomarna mot utomeuropéer, och att majoritetssamhället inte släpper in dem. I alla fall inte för att prata allvar, som om trångboddhet, utbildning eller arbete – medan det går bra för politiker och tjänstemän att stötta sådant som barnkultur, dans och idrott, tycker Ahmed Abdirahman.

– Det handlar alltid ominvandrare som kopplas ihop med problem, det talas inte medoss, säger Ahmed Abdirahman.

Aweis Abdulkadir, ordförande i föreningen Somalisk svensk community center, konstaterar att integrationen i Sverige fungerar så mycket sämre än i exempelvis USA och Kanada, där det också bor många somaliska invandrare.

– Där är de framgångsrika. Men här behöver vi bli insläppta och inkluderande. Det är enda möjligheten för att göra en klassresa, säger Abdulkadir.

Svensksomalier som arbetar har dessutom låga löner, 38 procent av dem tjänade under 200 000 kronor 2019, mot 14 procent av övriga svenskar. Många arbetar inom vård och omsorg, som buss- eller taxichaufförer eller inom utbildningsväsendet.

Nästan sju av tio svensksomalier levde 2019 med låg ekonomisk standard (definierat som 60 procent av medianvärdet för disponibel inkomst i Sverige) mot 15 procent av samtliga svenskar.

Fattigdom är ett stort problem, förklarar de. Både för hopplösheten den innebär för familjerna, men också för att den gör barn och unga lätta att rekrytera till kriminella gäng.

– Vi har fattigdom i Sverige. Hur ska man skydda unga från kriminella rekryterare om kylskåpet är tomt, och det inte finns tillräckligt med pengar eller framtidshopp, säger Aweis Abdulkadir.

Dessvärre är fattigdomen också långvarig – 61 procent hade 2019 haft låg ekonomisk standard minst två av de senaste tre åren. Många bor trångt. De flesta bor i det som polisen kallar för särskilt utsatta områden, som Araby i Växjö, Hammarkullen i Göteborg, Norrby i Borås och Kronogården i Trollhättan. Och i Rinkeby i Stockholm.

– En del vill egentligen bo någon annanstans, men vi är fast. Vi kommer inte härifrån, för vi har inte råd, säger Ahmed Abdirahman.

Utanförskapsområden liknas ibland vid en öppen fångvårdsanstalt. Inte låst, men inte heller möjligt att lämna.

– Man har varken ekonomin, kontakterna eller drömmarna, säger Aweis Abdulkadir.

Habane Hassan, förbundsordförande i Somaliska riksförbundet i Sverige, ser många orsaker till att svensksomaliernas levnadsförhållanden är så mycket sämre än övriga svenskars.

Han förklarar att det är svårt för nyanlända i Sverige, generellt sett. Svensksomalierna är en relativt ny invandrargrupp. De har flytt från kriget som bröt ut 1991. I de flesta fall har de inte valt att komma till just Sverige, förklarar han.

– De har flytt frånnågot, inte tillSverige, säger Hassan.

För att komma in i samhället är det viktigt att den som kommer till Sverige snabbt får ett jobb, tycker han.

– Högst på min önskelista står att vi ska börja diskutera det här. Integrationsarbetet måste ställas om, säger han.

– När man kommer till Sverige och träffar myndigheter som Migrationsverket så ska man först reda ut asylskälen och de missförhållanden man varit med om i hemlandet. Men sedan ska man sluta prata om det. I stället ska myndigheterna peka på vikten av arbete och att kunna försörja sig. Kraven på dem som ska integreras måste vara tydligare, säger Habane Hassan.

Tuffare krav

Trösklarna på arbetsmarknaden är så höga – först måste man gå på SFI, sedan komplettera gymnasiekunskaperna och först därefter jobba, förklarar han.

– Helst ska man ha körkort också.

– Det är bättre att börja jobba direkt. Så är det i de amerikanska och engelska modellerna. Men här har vi så höga trösklar, säger Hassan.

Han skulle gärna se tuffare krav på Arbetsförmedlingen att snabbt hjälpa nyanlända till jobb.

– Om jag fick bestämma så skulle Arbetsförmedlingen jobba nära stora företag och skaffa enkla jobb där man kan lära sig svenska i arbetet, säger han.

Språket är så viktigt, tycker de alla, och därför måste språkträningen bli bättre.

– Inte bara från skolbänken på SFI, säger Habane Hassan.

– Men hur ska man lära sig svenska? I utsatta områden finns inte majoritetssamhället, säger Ahmed Abdirahman.

Rättat: I faktarutan angavs felaktig andel under 25 år. Rätt är att cirka 62 procent är under 25 år.