Icahandlaren Örjan Josefsson är van att stå i centrum, kanske inte på det vis han tänkt sig. Han har tvingats se på när hans fru blir beskjuten vid ett rån i den egna butiken. Han har blivit mordhotad flera gånger. Men att ta sitt pick och pack och ge upp; nej, även om det varit nära har det egentligen aldrig varit aktuellt, berättar han.

Att han är lite av en lokalkändis märks tydligt. De flesta hälsar glatt på Icachefen, både inne i butiken och ute på torget i Bro, några mil nordväst om Stockholm.

Tuff med schysst

Direkt rädd säger han sig inte vara. Hans arbete som tydlig och synlig förespråkare för att få stopp på gängkriminalitet och otrygghet har medfört en viss respekt – som tuff men schysst. Han har också låtit ungdomar med cv:n fulla av domar från rättsväsendet få praktik i butiken.

TT: Är du Icahandlare eller socialarbetare?

Först kommer en tankepaus och ett litet uppgivet skratt.

– Jag är en Icahandlare som gett mig faan på att få ordning på det här området.

Med stort engagemang berättar han om vad som vad som sker runt butiken, i samhället omkring honom, om vad som behöver göras. Han skräder inte orden, det har kommit till vägs ände, anser han. Nu måste alla, polis, skola, socialen, politiker, företagare hjälpas åt – tillsammans och inte var och en för sig gömda bakom sekretessregler.

"Det blev obehagligt"

– Vi måste gemensamt jobba med det här. Och vi lokala företagare måste in och hjälpa till, säger Örjan Josefsson.

Han beskriver bland annat hur det tidigare kom in horder av skolungdomar från närliggande skola in i butiken. De stal, trakasserade personalen och var allmänt hotfulla.

– Det blev obehagligt, ett arbetsmiljöproblem, personal ville inte jobba.

Han vände sig då till skolan för att få ledningen där att besluta om ett allmänt tillträdesförbud till butiken. Det gav omedelbar effekt och stölderna avtog markant.

Efter ett flertal rån, dels mot den egna butiken, men även andra kringliggande drogs ett samverkansprojekt i gång med myndigheter och företagare involverade.

– Sådana konstellationer är en förutsättning för sådana här områden, säger han.

Stoppa snatteriet

Samhället måste tidigare sätta stopp. Snatteri är ett instegsbrott som i dag bara viftas bort, menar han. Det är inte så svårt att tidigt se vilka barn som kommer att hamna på glid, enligt Josefsson.

– Men varför gör man ingenting?

Som företagare mäter han gärna gärningar i pengar och återkommer till en forskare som räknat ut att en ungdom som hamnar fel, begår mängder av brott och alla följder det innebär, kostar samhället 25 miljoner kronor mellan åldern 15 till 26 år.

– Det blir åtminstone 250 miljoner bara i det här området, säger han och efterfrågar att bli lyssnad på och inte negligerad för att förstora problemet.

– Jag har ett annat perspektiv, de höll faktiskt på att skjuta min fru.