De finns i rengöringsmedel, brandskum, textilier, matförpackningar, stekpannor, vissa livsmedel, i en rad andra produkter och inte minst i vårt dricksvatten.
De svårnedbrytbara PFAS-kemikalierna har enligt EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, Efsa, visat sig skadligare än man först trott. Därför inför Livsmedelsverket om tre år ett nytt, lägre gränsvärde för hur hög PFAS-halt som får finnas i vårt dricksvatten i Sverige. Ett värde, som dricksvattnet i flera av landets kommuner ännu överskrider.
Flera av dem jobbar nu därför febrilt med att hitta sätt att få ned halterna i dricksvattnet, eftersom de traditionella reningsmetoderna inte biter på PFAS.
– Det behövs en annan typ av rening, som också blir betydligt dyrare, säger Mattias Leijon, vd, Laholmsbuktens VA AB, i Halmstad, en av de kommuner som har för hög PFAS-halt i dricksvattnet.
Priset avgörande
Just nu testar kommunen en kemisk metod, som utvärderas vid årets slut och än så länge verkar lovande. Den avgörande frågan blir dock vad den kostar.
– Visar den sig vara för dyr finns risk att vi i stället måste stänga vissa vattentäkter, säger Mattias Leijon.
Att metoden testats på andra anläggningar och är etablerad i bland annat i USA, hjälper inte.
– Sammansättningen PFAS-kemikalier gör att en metod kan fungera olika effektivt på olika reningsverk. Därför måste man pröva den vid varje unik anläggning, säger Mattias Leijon.
Hur hög kostnaden för reningsmetoden visar sig i slutet av året när pilotprojektet är färdigt. Notan landar med all sannolikhet på dricksvattenkonsumenterna, menar han.
– Ytterst blir det kommunpolitikerna som får ta ställning till om metoden är värd det. Men vi måste säkerställa att vi har ett dricksvatten som uppfyller kraven, säger Mattias Leijon.
Måste omprioritera
Kostnaden för att hantera PFAS är bara en del av de ekonomiska utmaningar som kommunen brottas med i det befintliga VA-system som, liksom på så många andra håll i landet, måste förnyas.
Just Halmstad kommun har avsatt en ram på omkring 900 miljoner kronor för detta de närmaste fem åren, pengar som kommer från VA-kunder i form av avgifter.
– Men PFAS-problematiken kräver mer pengar, särskilda beslut och ytterligare investeringar. Eller så får kommunen omprioritera inom ramarna.
TT: Vad måste i så fall prioriteras bort?
– Kanske att förnya ledningar, men det är svårt att spekulera i. Det är upp till politikerna om man vill skjuta till mer pengar eller prioritera om. Det är också möjligt att täcka sådana kostnader genom skattehöjning, men det är en politisk fråga, konstaterar Mattias Leijon, och tillägger:
– Men skulle vi fortsätta distribuera vatten som inte uppfyller kraven skulle vi sannolikt bli rättsligt prövade.
Efterlyser statligt stöd
Therese Börjesson, avdelningschef Miljögifter hos Naturskyddsföreningen, ser en risk i att kostnaden för PFAS-reningen bli så tung för kommunerna att den skjuts upp, försenas och därmed går ut över människors hälsa.
– Vi har ställen i Sverige där man under en lång tid druckit dricksvatten med för höga PFAS-halter. Här behöver man gå in snarast och sänka dem, säger hon.
Naturskyddsföreningen har länge försökt sätta press, både på tidigare regering och i de budgetförhandlingar som nu pågår, för att få staten att hjälpa i synnerhet mindre kommuner som har det tufft ekonomiskt.
– Var du bor i landet ska inte vara avgörande för om du har ett dricksvatten med hög eller låg PFAS, säger Therese Börjesson.
Inför höstens budget har regeringen ännu inte velat säga hur den ska hantera frågan, bara att samtal pågår kring den.
TT: Det handlar ju om ett nytt gränsvärde som införs. Varför skulle det så plötsligt vara farligt att vänta med reningen?
– Nu vet vi utifrån nya rön hur farligt PFAS är. Då gäller det att så många som möjligt inte dricker mer än säkra halter PFAS, säger Therese Börjesson.