– Sverige är ju ett litet land. Det är klart att vi själva inte kan vrida runt det här skeppet. Det vet vi är kört, säger Claes Hammarstedt, skattexpert på Svenskt Näringsliv.
Inskränkningar
Det handlar dels om en global miniminivå på bolagsskatten på 15 procent, dels en ny modell för hur de allra största och mest lönsamma bolagen i världen beskattas – däribland techjättar som Apple, Facebook och Google.
G7-ledarna ställde sig bakom förslagen på helgens toppmöte i Cornwall, England.
– Det behövs nog två till fyra år innan det här kan utmynna i lagstiftning, säger Hammarstedt.
Enligt förslagets förespråkare syftar den globala minimiskatten till att hejda vad som brukar beskrivas som ett race mot nollstrecket när det gäller bolagsskatt. Detta argument ger Hammarstedt inte mycket för.
– Racet är mer mot mitten än mot nollstrecket, säger han och pekar på hur det framförallt är de länder med högst bolagsskatt som på senare år har justerat ned sina nivåer mot vad som gäller i konkurrentländer.
För Sverige som land bedömer han inte miniminivån som nu diskuteras på 15 procent som något problem, då Sveriges bolagsskatt ligger på 20,6 procent. Men det slår mot svenska företag med investeringar i länder med lägre bolagsskatt.
Ännu mer problematiskt
Minimiskatten urholkar möjligheten för utvecklingsländer att konkurrera med världsekonomins tungviktare och i grunden tror Hammarstedt att G7-ländernas offensiv i frågan kan förklaras av att de helt enkelt vill kunna räkna hem mer investeringar utan att tvingas sänka skatter.
– Länder med stora marknader har en naturlig attraktionskraft på investeringar. Det gör att de inte nödvändigtvis behöver konkurrera med bolagsskattesatsen. Andra länder kan däremot behöva använda skattesatsen så att de blir mer attraktiva ur investeringssynpunkt, säger Hammarstedt.
– Det är en inskränkning i skattesuveräniteten och länders möjlighet att fatta beslut om sin skattepolicy utifrån vad som är bäst för det egna landet, tillägger han.
Beskattningsrätt
Det andra benet i G7-ländernas förslag handlar om att flytta beskattningsrätt från företagens värdland – där huvudkontor, forskning och utveckling ligger – till de länder där konsumtionen äger rum. Det förslaget är ännu värre och mer problematiskt ur ett svenskt perspektiv, enligt Hammarstedt.
– Att hävda att värdet i ett bolag genereras där försäljningen sker är ju som att säga att värdet inte skapas där vinet produceras utan där du dricker upp vinet, säger han och pekar på att stora svenska företag exporterar nästan allt de producerar.
Omallokeringen av skatteuttaget ska enligt G7-förslaget gälla de allra största och mest lönsamma företagen i världen och bygger på ett komplicerat fördelnings- och avräkningssystem. Det ska bland annat ersätta de skatter på digitala tjänster som redan införts i ett 20-tal länder, däribland Frankrike, Tyskland och Storbritannien.
Lätt att ändra på trösklar
De flesta svenska företag skulle troligen klara sig undan i ett första skede. De är inte tillräckligt stora och lönsamma, med de trösklar på 20 miljarder dollar i omsättning och över 10 procent i vinstmarginal som har föreslagits. USA:s regering har dessutom sagt att man tänker sig att endast de 100 största multinationella bjässarna ska beröras.
– Men oavsett vilka trösklar du sätter nu så är de lätta att ändra på sedan, varnar Hammarstedt.
– Och principen att beskatta bolag baserat på var de säljer i stället för där huvudkontoret, forskningen och utvecklingen finns är ju väldigt ogynnsam för Sverige. Vi har plöjt ned väldigt mycket pengar i forskning och utveckling och kan kanske inte längre beskatta bolagen när de sedan går med vinst, tillägger han.
Detta kan slå mot klimatet för svenskt nyföretagande och risktagande. Det hotar även balansen mellan skatteavdrag för förluster när det satsas på forskning och utveckling och de vinster som kan beskattas senare, varnar Hammarstedt.
– Ta ett bolag som Astra Zeneca. De vinster de har från läkemedelsförsäljningen i dag kan i många fall relateras till kostnader de tog för 10-15 år sedan.