Italienska fabriker står still. I Spanien skenar den redan höga arbetslösheten. Turister lyser med sin frånvaro på grekiska stränder.

Något måste göras. Och efter många om och men har EU nu gjort slag i saken.

Stödpaketet som ska rädda EU:s ekonomi landade till slut på 750 miljarder euro, eller 7 700 miljarder kronor. För första gången någonsin ska EU gemensamt låna pengar. Och det blir medlemsländerna som gemensamt ansvarar för att pengarna betalas tillbaka.

– Det gör att långivarna i mycket större utsträckning än annars kan lita på att pengarna kommer tillbaka, än om exempelvis bara Italien skulle låna, säger John Hassler, professor i makroekonomi vid Stockholms universitet.

Rent praktiskt går det till så att EU går ut på världsmarknaden och letar efter några som vill låna ut pengar. Och de är många: bland annat banker, finansinstitut, försäkringsbolag och pensionsstiftelser.

– Det är väldigt många som vill investera i något som upplevs som säkert, även om det inte ger någon ränta alls, säger John Hassler.

Storvinst för Italien

Länder med hög kreditvärdighet – alltså god förmåga att betala sina skulder – kan i dag låna till negativ ränta. Det gäller till exempel Tyskland, som alltså behöver betala tillbaka mindre pengar än de lånat. När nu EU-länderna lånar tillsammans bedöms kreditvärdigheten gemensamt. EU får alltså sämre villkor än Tyskland, men bättre än Italien.

– En rimlig gissning är att räntan kommer landa runt noll, säger John Hassler.

Det är en storvinst för länder med stor statsskuld, som Italien och Grekland. När länderna lånar själva riskerar de nämligen att drabbas av vad John Hassler kallar "självuppfyllande pessimistiska förväntningar".

– Det finns två scenarier: antingen tror marknaden att länderna kommer klara sig, då får de låga räntor, och klarar sig bra. Men om rykten om konkurs sprids blir räntorna höga och det blir svårt att låna, och då ökar riskerna för landet. I någon mening är det bara psykologi.

Men den risken kommer EU nu alltså runt genom att länder med lägre statsskuld går i god för att pengarna betalas tillbaka.

– En del säger att länderna snyltar på vår kreditvärdighet. I någon mening är det rätt men det kostar heller inget för länder som Sverige och Tyskland. Om inte EU kollapsar, men då har vi nog större problem, säger John Hassler.

Stort principiellt steg

Summan som ska lånas upp – 7 700 miljarder kronor – är svindlande. Men i förhållande till EU:s BNP, runt 160 000 miljarder kronor, blir det inte ens fem procent. Tanken är att amorteringarna ska börja 2028 och sedan pågå i trettio år.

– Det är inte så att det är fråga om någon enormt stor skuldsättning, även om det ser mycket ut, säger John Hassler.

Även om han anser att summan inte är exceptionell, tycker Hassler att det nya paketets utformning är ett stort skifte.

– Det här sättet att finansiera utgifter är ett stort principiellt steg. Om det följs av liknande steg framöver förändras EU i grunden, i federalistisk riktning.

TT: Är det ett steg mot en EU-gemensam finanspolitik?

– Absolut. Jag tycker det är rätt att vidta exceptionella åtgärder i en så exceptionell situation, men det är samtidigt uppenbart att länder som Frankrike vill ta fler steg i den riktningen.