Sedan coronakrisen möblerat om på arbetsmarknaden har många enkla jobb försvunnit, och konkurrensen om dem som finns har blivit högre. Något som riskerar att slå hårt mot personer med nedsatt arbetsförmåga, varnar Myndigheten för delaktighet.
Gruppen var utsatt redan innan krisen, berättar generaldirektören Malin Ekman Aldén.
– Lång erfarenhet visar att arbetsmarknadspolitiken fungerar ganska dåligt för den här gruppen, och det är väldigt många som står långt ifrån arbetsmarknaden, säger hon.
"Enorma köer"
Det kan handla om personer med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller andra problem som gör det svårt att jobba. Ofta är de i behov av mycket stöd för att komma ut på arbetsmarknaden – något som nu riskerar att försvinna när belastningen har ökat på Arbetsförmedlingen, enligt Myndigheten.
– Under coronan har inflödet av arbetssökande varit extremt och det är enorma köer. Det gör att Arbetsförmedlingen har fått disponera om sina resurser för att klara trycket. Vi är nästan säkra på att det innebär att personer som redan stod långt ifrån arbetsmarknaden nu får stå på vänt och inte får något stöd, säger Malin Ekman Aldén.
Hon betonar att pandemin fortfarande pågår, och att hennes myndighet ser stora risker med situationen. Det kan handla om enkla saker, poängterar hon, som att som arbetssökande tvingas vänta på ett beslut om ett hjälpmedel man behöver. Men just sådana enkla saker kan vara avgörande för att få ut gruppen i arbete.
– Forskning från 90-talskrisen visar att de som stod långt ifrån arbetsmarknaden redan innan krisen trycktes längre bak när det kom ut nya grupper i arbetslöshet som var mer anställningsbara. Samma sak borde gälla i den här krisen, som dessutom är mycket större, säger hon.
Stora konsekvenser
Att gruppen glider längre från arbetsmarknaden kan få stora konsekvenser enligt Ekman Aldén, inte minst samhällsekonomiska. Trycket på kommunerna kan öka när fler behöver försörjningsstöd. Dessutom kan det slå hårt mot den enskilda personen, menar hon.
– Att inte finnas på arbetsmarknaden får väldigt dramatiska konsekvenser för alla livsområden. Man kommer i ekonomisk och social utsatthet, får en svagare förankring i samhället och blir sjukare. Är man borta länge blir det också svårare att komma tillbaka, det blir en ond spiral.
TT: Vad kan man göra åt det här?
– Man behöver skapa modernare stödsystem som är uppbyggda utifrån hur arbetsmarknaden ser ut idag, inte hur den såg ut för ett antal år sedan. Det handlar mycket om flexibilitet, individualisering och att ha ett varierat utbud av stöd både till arbetssökande och till arbetsgivare, säger Malin Ekman Aldén.
Men det viktigaste, betonar hon, är att belysa problemen så att de inte glöms bort.
– Det här är en grupp som kommer att drabbas av krisen på ett ganska direkt sätt. Man behöver följa det, och inte om tre år utan omedelbart, säger hon.