– Det är ett förlorat halvår, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin och hänvisar till det dramatiska raset i världsekonomin.
Det är förstås inte fackens bild.
– Vi vill se någon slags kompensation, det har vi meddelat Opo (de opartiska ordförandena), säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Inga siffror nu
Men det är inget som medlarna, eller de opartiska ordförandena som de heter på industriförhandlarspråk, går in på i sin första avtalsskiss. Den tar i huvudsak bara sikte på tid, det vill säga hur långt avtalet bör vara framåt. Några siffersatta lönepåslag finns inte i nuläget och där står parterna långt ifrån varandra.
Och både facken och arbetsgivarparterna i industrin säger alltså ja till förslaget om ett 29 månader långt avtal, det vill säga ett treårsavtal minus de sju månaderna som gått om förhandlingarna hade gått i mål den 31 mars som var planerat innan pandemin satte allt på paus.
Alla måste godta
Förutsättningarna finns, bland annat är ett långt avtal stabiliserande för arbetsmarknaden, enligt arbetsgivarna, men med förbehåll för den stora osäkerheten kring coronapandemins påverkan på ekonomin framåt.
– Pandemin har skapat en tudelning av ekonomin, det här avtalet ska tillämpas på hela arbetsmarknaden, säger Tomas Undin.
Även de branscher som närmast gått på knäna måste kunna köpa ett längre avtal.
– Och detta måste balanseras i nivåfrågan, säger Undin.
Industrins slutliga löneuppgörelse brukar bli norm för övriga arbetsmarknaden, enligt gängse normer de senaste dryga 20 åren.
Även facken har förstås förbehåll för ett långt avtal, men åt andra hållet, att löneökningarna är tillräckligt stora och att det finns en låglönesatsning med i det slutliga avtalet.
– Det är som vanligt, det beror på innehållet och vilken nivå det landar på, säger Marie Nilsson.
Ett kort, ettårigt löneavtal är knappast aktuellt eftersom det då skulle vara dags att lägga fram kraven för nästa avtalsrörelse redan nu, resonerar Marie Nilsson.