Enligt Hidesten haltar svensk industri fortfarande efter de svåra pandemiåren och den kommande avtalsrörelsen ser ut att kunna bli ovanligt tuff. Redan i maj varnade ledande branschekonomer inom industrin för att det inte kommer bli tal om några stora löneökningar.
– Vi står inför en höst och en förhandling i vinter där allt är väldigt, väldigt osäkert, säger Jonas Hagelqvist, vd för Ikem, Innovations- och kemiindustrierna.
Kriget i Ukraina är en stor osäkerhetsfaktor, så även pandeminedstängningarna i Kina och de ihållande flaskhalsarna i logistiken, menar Hidesten.
– Det finns en orytm i att kunna leverera material som sitter kvar efter pandemin, säger han.
Facket håller inte med
Unionens förbundsordförande Martin Linder är inte förvånad över arbetsgivarnas inställning.
– Budskapet från arbetsgivarna brukar vara att det finns väldigt begränsat med utrymme, om något alls, för löneökningar.
Det osäkra läget för industrin håller inte heller som argument för att inte avtala fram en god löneutveckling, menar Linder. Generellt sett har industrin, enligt honom, gått stärkt ur pandemin.
– Vi kan se att många företag levererar en god lönsamhet vilket också ser ut att avspegla sig i lönesystem och rörliga lönedelar som de högsta cheferna blir belönade för.
Avtalet
Industriavtalet berör direkt miljontals svenska löntagare och har sedan 1990-talet fungerat som ett riktmärke för löneökningarna i de flesta avtal på den svenska arbetsmarknaden.
Inflationen lyfte oväntat mycket i maj, till hela 7,2 procent, och reallönerna faller påtagligt med de snabbt stigande priserna.
Trots det tuffa förhandlingsläget tror Industriarbetsgivarnas vd att man under 2023 kommer att kunna träffa ett avtal och få arbetsfred.
– Det har varit besvärliga lägen förut under de här 25 åren som industriavtalet har gällt så det ser jag som att vi ska klara av, säger Hidesten.
Ingen kompensation
Svensk inflation är inte relevant i arbetsgivarnas bedömningar inför avtalen, enligt Hidesten. Där bedöms endast företagens konkurrenskraft. Att börja kompensera för sänkta reallöner kan även försätta industrin i en ond spiral, säger han.
– Om vi skulle börja hamna i en spiral där man ska kompensera för det ena och det andra då är egentligen vår bedömning att man i slutändan kommer förlora jobb.
Att inflationen inte är relevant i bedömningarna inför avtalsförhandlingarna håller inte facket med om.
– Inflation är ju prisökningar i samhället och vi ska ju också väga in hur samhällsekonomin påverkas och utvecklas, säger Linder och fortsätter:
– Vi har ett ganska bra facit bakåt av att under lång tid kunnat teckna avtal som både ger löneökningar, som inte äventyrar företags konkurrenskraft och därmed också bidrar till ökad sysselsättning.