Slutsatsen dras i en studie gjord av forskare vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och som presenterats i Nature Energy.

"Det är en vanlig föreställning att de tidiga elbilarna var tekniskt underlägsna och dyrare. Vi finner att detta inte riktigt stämmer. Elbilarna var dyrare, men de var inte dyrare i relation till prestanda", säger Josef Taalbi, docent i ekonomisk historia, i ett pressmeddelande.

Ingen räckviddsångest

Tillsammans med en kollega har han forskat om varför de tidiga elbilarna, som först sålde riktigt bra, konkurrerades ut och bensinbilarna tog över på vägarna. Arbetet har utgått ifrån en databas med mer än 36 000 personbilsmodeller under åren 1895–1942.

Tack vare att elbilarna var lätta och relativt små behövde inte förarna ha nutidens räckviddsångest, i alla fall inte av det skälet. Det fanns dock andra utmaningar.

Lokal tillgång eller rättare sagt brist på elnät var avgörande när producenterna skulle välja el- eller bensinmotor.

"Den långsamma utbyggnaden av elinfrastruktur gjorde att många producenter tidigt valde att satsa på bensinbilar i stället för elbilar. En del av problemet var att elmarknaden för hushåll inte var lönsam för privata elproducenter", säger Hana Nielsen, forskare vid Lunds universitet.

Bensin ansågs manligt

Dessutom fanns andra faktorer – medan elbilen fick stämpeln "lyx- och kvinnobil" sågs bensinbilen som en "äventyrsbil", vilket tilltalade köpstarka män.

"Exakt i vilken utsträckning detta bidrog till teknikvalet kan vi inte säga i den här studien, men det är tänkbart att elbilarna blev intvingade i en lyxnisch eftersom de blev begränsade till urbana miljöer", säger Taalbi.