De senaste fem åren har andelen kvinnor i de svenska storbolagens ledningsgrupper stått stilla på 25 procent. En hög nivå för fem år sedan – men en andel som i dag inte är lika smickrande i jämförelsen med grannländerna. Norge, Finland och Island har nu hunnit ikapp Sverige. Danmark är på god väg.
– Fortsätter svenska börsbolag utvecklas i det här ytterst försiktiga tempot, då får vi vänta i all oändlighet på ett jämställt näringsliv, säger Amanda Lundeteg om den nya rapporten om jämställdheten bland Sveriges dryga 300 börsbolag.
– Om utvecklingen hos våra grannländer fortsätter i samma takt så är Sverige sämst i Norden redan om två år.
"Soffpotatisar"
Generellt handlar den sneda fördelningen om att kvinnor och minoriteter bedöms hårdare jämfört med vita män. Dessutom får man ofta jobb med hjälp av kontakter och när det finns en tradition av ha en likriktad grupp män på toppen är det svårt för personer som inte är en del av den gruppen att ta sig in.
– Men att vi är sämre än våra grannländer, det tror jag jättemycket handlar om självbilden vi fortfarande har; att vi är världens mest jämställda land, men det rimmar ju allt sämre med verkligheten, säger Amanda Lundeteg.
– De andra länderna har haft ett sämre utgångsläge, men ibland är det inte helt fel att vara riktigt dålig för det brukar också innebära att du får ögonen på dig och att du jobbar hårt för att bli bättre.
TT: Har svenska företag blivit bekväma?
– Oh ja. Etthundra procent. Det är det det handlar om. Många chefer framstår allt mer som soffpotatisar. De lutar sig tillbaka och nöjer sig med att vara mediokra.
– Det är inte alltid positivt att ha den där ledartröjan.
"Mest kvar"
Så är allt nattsvart då? Nej, visst finns det saker att glädjas åt. Det senaste årtiondet har bland annat andelen kvinnor i börsens ledande roller ökat med 67 procent i Sverige. Det är en nästan dubbelt så snabb ökningstakt jämfört med årtiondet dessförinnan. Andelen jämställda bolag på börsen har under samma period gått från 5 till 19 procent.
– Vi har fått mycket gjort, men vi har fortfarande mest kvar. Vi ser också att antalet vd-kvinnor mer än dubblerats de senaste tio åren.
Och just det är en mycket viktig parameter, enligt Amanda Lundeteg.
– Ett väldigt positivt tecken är att vd-kvinnorna är betydligt bättre på att rekrytera jämställt jämfört med vd-män. Det gör att en kvinna på hög nivå kan ge ganska hög effekt för jämställdheten över lag. Vd-posterna är en nyckelfigur för att påverka jämställdheten i hela ledningsgruppen.
Trots milstolparna får vi dock vänta till 2042 på en helt jämn fördelning. Därmed missar Sverige FN:s globala mål om en jämn fördelning av makt och inflytande 2030.
– 2042 är en ljusglimt där borta i horisonten. Då kommer hälften av börsens chefer på ledningsgruppsnivå att utgöras av kvinnor. Men det ligger ju 20 år framåt i tiden och det är många av oss som hinner gå i pension tills dess.
Jämlikhetsdata
Det viktiga för att nå dit är att debatten är levande.
– När debatten är på plats, då händer det saker. Det är jättetydligt, i faktiska siffror och i förfrågningar gällande utbildning, kan vi se hur kvoteringshot, metoo och Black Lives Matter påverkat, säger Amanda Lundeteg.
Allbright märker nu även hur allt fler företag är intresserade av att kartlägga annat än bara kön genom så kallade jämlikhetsdata som är en metod för att analysera representationen av den interna mångfalden och diskrimineringen.
– Sverige har kritiserats av FN och Europeiska rådet för att vi inte gör tillräckligt för att synliggöra villkoren för olika grupper som riskerar att drabbas av diskriminering. Och det här, att faktiskt titta på fler parametrar än kön, det tror jag verkligen kommer vara något som är på tapeten framöver.