– Ur beredskapsperspektiv är det viktigt att vi blir mer medvetna om hur det ser ut när det gäller livsmedelsproduktionen i dag, säger Frida Carlsson, vd för Hushållningssällskapet i Jönköping.
Utifrån all tänkbar myndighetsstatistik försöker Hushållningssällskapet sätta ett mått på energivärdet i den mat som odlas och produceras genom djurhållning i varje kommun och sedan ställa detta mot hur mycket energi kommuninvånarna behöver få i sig.
Slutsatsen är att det i 30 av 290 kommuner inte produceras mer mat än att den räcker i en vecka. Så är det framför allt i kommuner runt Stockholm och Göteborg och i ett antal skogskommuner utan åkermark.
"Superförsörjande kommuner"
I mediankommunen räcker energin i maten som produceras för att försörja de egna kommuninvånarna i fem och en halv månad.
I 100 kommuner produceras så mycket att det räcker för de egna invånarna i ett år eller mer. Några kommuner utnämns av Hushållningssällskapet till "superförsörjande kommuner" – de producerar mångdubbelt mer än vad kommuninvånarna kan sätta i sig.
Men det här sättet att räkna har sina begränsningar, medger Frida Carlsson. Det räcker inte med att odla mat på åkern – den måste processas för att bli ätbar. Och för att få fram animaliska produkter krävs mejerier och slakterier.
– Vi har inte med förädlingsledet i beräkningen. Däremot har vi med det i kunskapsmaterialet bakom, säger hon.
Bättre på länsnivå
Enligt Hushållningssällskapet finns det en relativt god livsmedelsproduktion i så gott som alla Sveriges län. Men är det då ens meningsfullt att räkna på kommunnivå?
– Det är på det lokala planet och nära de här företagen som man kan åstadkomma en förändring och se till att det blir en bättre situation totalt sett nationellt. Därför vill vi öppna upp ögonen just på kommunnivå, säger Frida Carlsson.
Hushållningssällskapet vill inte offentliggöra hela kommunlistan, eftersom måttet på försörjningsbalansen blir missvisande om man inte också väger in hur det ser ut i förädlingsledet och vilka sårbarheter även "superförsörjande kommuner" kan ha, exempelvis beroende av insatsvaror till jordbruket.